Jordan

Varför sätter jag mig i jobbiga situationer jämt? Blir tokig på mig själv. Riktig krångelmaja är va jag är.
Idag va inte situationerna mitt fel i alla fall, men jag drabbas minst lika mycket. Massa som va jättebra är nu lite halvdant. Jag vet inte riktigt vad jag vill.
Idag är en ytterst konstig dag!

Jag har nog fått den konstigaste komplimangen någonsin idag dessutom.
Jag pallar inte.
Nu ska jag bara vara, göra ingenting, ensam. Äntligen ensam.


Pusselipusspuss!

Om man kanske ska ta och göra sig i ordning för att fara iväg och hämta grejerna? Eller bara skita i det, stanna hemma, lyssna på gammal musik, minnas gamla minnen. Ligga och skratta åt gårdagens tokerier.
Det finns inte så mycket att säga om saken, men gjort är gjort, och jag lever fortfarande, så jag är glad. Alltid lika glad! Jag borde väl kanske ta mig en tankeställare, men varför krångla när man kan göra det enkelt. Gjort är gjort, nästa gång så gör vi om och gör rätt!

Något rätt har jag gjort här i livet, för jag har benådats från dagens bakfylla. Inte varje dag man vaknar upp och mår såhär bra! Tur att det finns något positivt i det hela. Någon dag ska jag dela med mig av vissa av tokigheterna, och jag lovar er att ni kommer få ett gott skratt. Sakerna jag säger emellanåt är helt fantastiska. Träningsvärken jag kommer ha imorgon efter allt skrattande kommer inte vara nådig.
Nej, nu ska jag faktiskt göra nått vettigt av dagen!

Kramkalas!

Knack på dörren, hej granne. En kaffe och en jäger? Ja tack! Sitta och prata i flera timmar om allt och ingenting, dricka kaffe, och hör och häpna lyssna på lugn musik!
Lagomt bra söndag det här. Livet är så enkelt ibland. Så lätt. Inga krångel. Inga måsten. Bara njuta. Sitta i ett hörn, prata, vara, lyssna, älska. Älska livet.

Jag må ha tokiga idéer väldigt ofta, och göra dumma saker som jag egentligen borde ångra. Men varför? Jag är glad, jag mår bättre än någonsin, jag har mer energi än tidigare. Lycka. Enkelt. Jag kommer att fortsätta leva i nuet. Inget kan stoppa mig längre. Dessutom blir livet lite roligare om man tokar sig ibland. Jag har skrattat så jag har fått ont i magen över alla tokigheter jag fick för mig igår. Det är nog inte bara jag som har skrattat idag över mig, men den bjur jag på!


Puss raringar!

Jag är så lycklig, av ingenting speciellt. Jag känner igen mig själv igen. Jag kan gå ute på byn se en söt katt, se ett förälskat par, en mamma som håller hand med sitt barn. Alla dessa småsaker får mig att le igen. Jag ser glädje i livet, lycka i vardagen. Allt är underbart igen. Det är så fantastiskt att bara kunna vara glad igen, att inte gå och vara irriterad hela tiden.
Visserligen ligger irritationen nära just nu känner jag. Men det beror på uteblivna cigg. Jag är superglad, men känner att stubinen är tusen gånger kortare just nu. Så om något skulle gå fel, så kanske helvetet bryter loss. Men varför oroa sig över det när jag känner mig så lycklig?
Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna, jag vaknar med ett leende på läpparna. Allt går emot mig idag än så länge, men jag är fortfarande lycklig. Jag ser fram emot varje dag, det pirrar i magen hela tiden av välbehag.

Om jag kunde så skulle jag skänka denna underbara känsla till alla människor på jorden. Tänk vilket vackert ställe den här planeten hade varit då!
Jag sitter i mitt livs värsta situation någonsin, men varför oroa sig? Jag är lycklig, och endast genom att hålla humöret uppe och kämpa på kan jag lösa det här!


Sitter i bilen på väg till Karlskoga ytterligare en gång nu. Haha, där kanske min lycka försvinner. Med det oflytet jag har idag så skulle det inte förvåna mig om det går skit. Men vad gör det om hundra år? Vad gör det när man är lycklig?


Pösss på er!

So sweet the hour, so calm the time,
I feel it more than half a crime,
When Nature sleeps and stars are mute,
To mar the silence ev'n with lute.
At rest on ocean's brilliant dyes
An image of Elysium lies:
Seven Pleiades entranced in Heaven,
Form in the deep another seven:
Endymion nodding from above
Sees in the sea a second love.
Within the valleys dim and brown,
And on the spectral mountain's crown,
The wearied light is dying down,
And earth, and stars, and sea, and sky
Are redolent of sleep, as I
Am redolent of thee and thine
Enthralling love, my Adeline.
But list, O list,- so soft and low
Thy lover's voice tonight shall flow,
That, scarce awake, thy soul shall deem
My words the music of a dream.
Thus, while no single sound too rude
Upon thy slumber shall intrude,
Our thoughts, our souls- O God above!
In every deed shall mingle, love.

Att jag aldrig lär mig! Man ska inte vara nykter i fulla människors sällskap. Jag har helt enkelt inte det psyket som krävs. Speciellt inte med vissa människor. Idag var en superdum dag dessutom. Halvkinkig av att inte röka och samtidigt försöka stå ut med dessa människor. Dom är dryga, söliga och har inte en aning om vad dom gör, samt vägrar lyssna.
Jag vet inte vad läxan blir den här gången. Att man aldrig ska vara nykter, eller att jag ska vara konstant nykter och ta avstånd från allt vad alkohol heter?
För mig spelar det egentligen inte någon större roll. Jag kan klara mig utan alkohol utan problem. Förutom när alla andra dryga jävlar runt omkring mig dricker.
Nu ska jag heller inte vara någon moralkärring eftersom jag själv ska "supa skallen" av mig imorgon. I alla fall såpass mycket att jag glömmer bort att jag blir röksugen, vilket i princip innebär medvetslös. Förhoppningsvis tar jag mitt förnuft till fånga och beter mig vuxet istället.

Nu är jag precis inkommen, försökte åka hem för flera timmar sen, men dumsnäll som jag är tänkte jag skjutsa hem alla, vilket jag också gjorde efter mycket krångel (Amanda är största orsaken till allt krångel, som vanligt). Jag har massvis att göra, både nu och imorgon. Har inte ens lakan i sängen, så nu ska jag fixa det. Kanske provsmaka min jäger (för att se att den fortfarande smakar bra), tvätta av mig, hoppa i säng, sova någon timme, upp, duscha, diska, packa, städa badrum, och fara till Karlskoga. Har jag tur så får jag mig kanske en wiskey imorgon kväll!


Trots lite cigg-känningar så är jag på strålande humör, lyckligare än någonsin. Hela världen är min och det finns inget som kan stoppa mig nu!

Blir fortfarande inte klok på hur lång tid dessa tvättmaskiner tar. Jag har ett par jeans i nu, dom har tvättat i nästan en timme utan att ens börjat med centrifugeringen. Skräp. Har roligare saker att göra än att sitta nere i tvättstugan och vänta. Med tanke på att min tvättid är slut nu så kan jag inte dra härifrån och komma tillbaka senare. Skräp.
Tur att jag har en iPhone som kan sysselsätta mig!

Hittade ett par jeans förut också, tror det va dom jag köpte i typ maj. Dom har varit borta ganska länge. Hittade dom bland kläderna R har lämnat, och då slog det mig att han skämtade om att börja använda dom, för han tyckte att dom passade bättre än hans egna jeans. Jäkla dåre. Dessutom såg jag i onsdags, innan han skulle åka, att tre-fyra par av mina arbetstshirtar låg i hand väska, dessutom en av mina tjocktröjor, han hade även lyckats plocka ner mina rosa-blommiga strumpor! Snor kläder från mig! Men det va okej, inget jag kommer sakna. Jag är glad att jag fick tillbaka jeansen i alla fall! Jäkla karl!

Jag fick ett av mina väntande brev! Det för stunden viktigaste, så det var jäkla skönt. När jag hörde brevbäraren utanför sprang jag till dörren, tog ena kurvan i bredsladd, tur att jag bor ensam nu för tiden så ingen kan se allt tokigt jag håller på med.
Nu undrar jag bara vart mitt Stockholmsbrev och mitt lampbrev har tagit vägen? Lampbrevet borde varit här för längesen tycker jag. Får kolla upp det under helgen..

Nu ska jag pimpla kaffe och hiva spjut innan tvättstugan ropar!

Nu börjar jag bli sugen på en cigg faktiskt. Typiskt. Jag brukar alltid röka efter att jag har dammsugit. Aja, tur att jag inte dammsuger tio gånger om dagen.
Har dammsugit och skurat alla golv, dammsugit igen varje matta ordentligt, och skurit till halkskydd. Försökt dammtorka, men det är ju omöjligt eftersom det tar max en kvart innan det är dammigt igen. Skräp. Dammsugaren suger också. Värdelös är den. Och stinker! Varför stinker en ny dammsugare så äckligt? Nu har jag tre dammsugare och lika smutsigt golv. Kul grejer.

Nej nu ska jag ställa tillbaka alla grejer och fara till IKEA med A, A, L och K!
Efter det ska jag fara iväg och träffa mitt älskade barn, som jag har saknat henne! Jag ska krama och pussa ihjäl henne idag!!!

Nej, nu ska

Jag tänkte dra ner på mitt rökande, och idag när jag vaknade hade jag inga cigaretter hemma, så idag vore ju en bra dag tänkte jag. Smart som jag är när jag håller på att plockar/sorterar kläder/kastar pil så blir jag sugen på kaffe. Jag sätter på en full kanna, dricker upp den på mindre än en kvart. Får världens koffeinchock, och har inga cigaretter att dämpa det med.
Den bästa ciggen dom senaste veckorna har ju varit kaffeciggen, då tycker jag tydligen det är bra att dricka extra mycket kaffe när jag slutar.
Nu förstår jag att jag måste stanna upp och tänka efter ibland. Inte bara göra. För smart idéer, det har jag bannemig inte.

Har käkat en shake till frukost också, så jag har inget vettigt som binder kaffet eller koffeinet i mig. Dumma idé. Halvskakis och halvhyper. Tur att det inte är läggdags!

Spenderar kvällen med att plocka, fixa i ordning mina grejer, och prata i telefon med far, farmor och K.
Farmor frågade om R, och jag svarade att han är tillbaka i Skottland nu. Då frågade hon om det va slut mellan oss. Ja svarade jag då. Då undrade farmor om jag tyckte det va jobbigt. Nej inte direkt, sa jag. Då bara skratta hon åt mig och sa att jag va rolig. Min Goa farmor. Är så tacksam att jag har den familj jag har. Man kan säga precis vad man vill, och göra vad man vill, utan att dom tar illa upp. Även när jag tar beslut eller gör saker som dom inte tycker är okej så låter dom mig göra som jag vill och stöttar mig. Min trötthet försvann ganska enkelt under mitt samtal med farmor, så himla skönt att bara kunna slappna av och prata strunt och piggna till lite.
Så jag ska använda min nyfunna energi till att kasta lite pil tror jag innan jag ska hoppa i säng. Ikväll ska bli en tidig kväll. Efter flera dagar med extremt lite sömn och extremt dåliga matbeteenden känner jag att kroppen inte riktigt orkar med, och jag behöver vila. Förhoppningsvis kan jag sova rätt gött inatt nu när ett av mina större problem är borta på riktigt.


Jag är glad nu, så ha en fin kväll alla!

Ibland är det lagom roligt att rensa ut underklädeslådorna. Speciellt när man hittar massa "mat" som man tydligen har "hamstrat" undan.
Jag har inte en aning om vad jag tänkte den dagen då jag la ner fyra paket nudlar, sju påsar shakes, en burk makrill och en vattenflaska i byrålådan med mina trosor och bhar!? Glatt överraskad vart jag idag i alla fall.
Tror det där va maten jag hade över från när jag var i Tyskland, men varför kom jag på den smarta idéen att stoppa maten i byrålådan istället för i skafferiet?

Har fått träffa fyra små, söta, underbara kattungar idag. Jag är helt galet kär. Så fort jag vet vart jag ska vara, vad jag ska göra, vart jag ska bo, då blir det en hund eller en liten tissu utan att tveka!

Nu är jag något galet trött, tredje dagen i rad, vet inte riktigt varför. Men ska försöka hitta lite energi att pyssla lite småsaker. Ingen rast ingen ro, för då kommer jag bannemig inte igång igen.

Att jag har lidit av ett stort samvete i hela mitt liv är ingen nyhet för mig direkt. Men det här, det är något omänskligt. Det här tar alla pris.
Jag har världens huvudvärk, illamående och jag kräks. Jag orkar inte äta, jag orkar knappt stå upp, jag orkar knappt hålla upp telefonen.
Jag känner mig som Hitler, som om jag har gjort något fruktansvärt, något så fel så det borde noteras i världshistorien.

Jag orkade mig ner till Ica för att köpa cigaretter, för cigg klarar jag mig absolut inte utan just nu. Jag köpte även med bananer, så jag ska försöka tvinga ner en snart. Sen ta en lång, röhet dusch och försöka somna.
Jag vet inte hur jag ska klara morgondagen, säga hejdå en sista gång utan att ha dåligt samvete eller känna ånger. Tur att jag ska vidare direkt efter för att träffa sötbebis, tre söta flickor, och kattungar.

Dagens höjdpunkt idag var ju utan tvekan att få se Leo i sina Frölundastrumpor! Så himla värt! Och han måste ju skolas in i tid. Förhoppningsvis har jag ensamrätt på hockeyintresset när det gäller honom, så snart har vi ett stort fan där.
A tror att hans första ord blir nej, jag ska bannemig se till att det blir Frölunda!

Nej, nu ska jag försöka göra nått vettigt med mitt liv!

"Jag skulle bli ytterst förvånad om vi av någon anledning inte anställer dig". Så nu är det bara att vänta samtal någon dag denna vecka. Dock världens kassaste extrajobb, men det får duga så länge. Men han va lite orolig över att jag skulle sticka ganska fort. Haha, varför tror folk det om mig? Vänder jag verkligen med vinden så lätt när det gäller jobb? Eller är det bara en nackdel att ha ett stort CV i vanliga arbetsmarknaden?


Jag har en bråkande R hemma hos mig dessutom, så jag drog hem till mor. Men mor är borta?
R driver mig till vansinne, ena stunden försöker han av all sin vilja vara hur gullig som helst, nästa sekund så är han djävulen igen. Dum som jag var när jag kastade ut han så lovade jag honom att få sova hos mig den sista natten. Får se ifall han kommer ihåg det eller inte. Gör han det så lär mitt dartspelande ta slut, för jag kommer bryta benen i handen på hans näsben!
Jag försöker ignorera allt han säger och gör, men det är bannemig något av de svåraste jag har försökt mig på!

Nudu, nu bokar jag möten och intervjuer hej vilt, sitter och väntar på intervju nu. Så lossnar det inte snart, då vettefan.
Har en riktigt bra intervju bokad nästa vecka där jag vet att jag står högt uppe på val. Tyvärr så är det enda felet staden. Gnäll.

Bankmötet avklarat också, nu har R sin lön, och jag har inget ansvar kvar för honom just nu. Om mindre än 24 timmar är han dessutom på väg långt, långt bort. Och med risk för att låta hemsk igen så kommer den dagen inte en dag för tidigt!

Nu ska jag strax gå in, hare fint!

Råkade av misstag kladda blod i röven på mitt älskade gossedjur. Min elefant som jag varken sover utan eller reser iväg ifrån.
Typiskt.
Nu behöver han dusch för att tvätta av sig äckelblodet, men jag har ingen elefanttvätt bokad förrän på fredag.

Typiskt också, jävla oflyt!

Har suttit och räknat den här förmiddagen. Resultatet jag kom fram till är sinnessjukt. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det kunde vara så illa. Men det är det tydligen.
Och när A berättar för mig om ett ganska stort belopp som jag hade glömt, då inser jag hur illa det är. Hur mycket jag har förstört för mig själv genom att vara den jag är. Herregud, jag har en större chock att smälta. Jag önskar att jag hade vaknat upp för många månader sen istället för nu. Men allt är redan försent och går inte att göra ogjort. Sexsiffrigt. Sinnessjukt.

Nu ska jag ta mig en tur till posten, biblioteket och sen fara hem till mor en sväng. I stunder som denna behöver jag en mammas tröst.

God morgon världen. Jag hade alarmet satt på 8:00, för att hinna upp till alla telefontider som måste passas. Kass som jag är så vaknar jag 06:45, klarvaken ändå. Det är nog bara för mig att acceptera att när jag mår bra får jag inte sova mer än 5 timmar för min kropp.
Hade någon mysko dröm om Flamingo Open där jag hade med mig massa brudar som var med och tävla, asskoj att för en gångs skull spela mot tjejer/damer. Det ska jag testa på i verkligheten någon gång. Dock va vi över 50 pers i lokalen så så mycket spelande vart det inte.
Och gröna gelégrodor. Finns det nått bättre än gelégrodor? Tur att jag åt dom i sömnen så slipper jag göra det i verkligheten.

Nu ska jag ta mig en banan och vänta in telefontider.

Ha en superbradag!

Jag har dom senaste dagarna en helt annan vilja och ett helt nytt driv för pilkastningen. Möjligtvis på grund av alla dessa fenomenala matcher jag har sett dom senaste dagarna. Jag vill också kunna kasta sådär. Jag skiter i om jag någon gång blir bra, eller bäst, jag vill vara stabil. Det är mitt mål nu.
Dock psykar jag mig själv hela tiden. Långt bak i min skalle är 180 inpräntat, så varje gång jag har dom två första in, så låser jag mig som en jävla idiot och missar tredje. Jag försöker samtidigt övertala mig själv att 180's inte är viktigt än, utan alla raka, en enkel 20 duger bra. Men det går inte. Någonstans i skallen så jagar jag en jäkla 180. Jag är nära nu, räls ut flera gånger. Så kommer den inte snart så vettefan. Men vad tusan ska jag göra för att få bort den där jäkla spärren?
Jag skulle vara nöjd med 60 så länge som det är rakt, stabilt och känns bra.

Tripplarna har börjat trilla in igen. Men det håller bara ca 30 pil sen går det åt pipsvängen igen i ca 9 pil, sen kommer tripplarna i ca 15 pil igen.
Jag blir sinnig. En alldeles för komplicerad sport för mig...


Närmre än såhär kommer jag inte:

Nu är han här och bråkar igen. Riktigt jävla dryg. Och mitt superhumör är som bortblåst.
Jag blir bara arg. Hur många gånger ska man behöva förklara? Jag trodde jag hade gjort det här förut, men det har aldrig varit i närheten så krångligt och envist som nu.

Jag vill bara att allt ska vara över nu, skiljas med god ton, men varje gång han kommer hit och tjatar så längtar jag mer och mer efter onsdag. Jag har inbillat mig att onsdag kommer bli jobbig, men nu vet jag inte. Känner jag som jag gör nu, så blir onsdag en lyckans dag.

Jag hade dåligt samvete över att slänga ut han i ett land han inte har någon att gå till. Men nu vet jag inte längre. Jag hade troligtvis tagit livet av mig om han hade varit här hela tiden!


Usch, nu ska jag försöka kasta ut honom igen och se klart den sista kvartsfinalen..

Beställde jämt nyss nya flights till pilarna.
Äntligen har jag fått tag på några som jag har letat efter i flera månader. Nu kan jag knappt bärga mig innan dom är här. Hoppas leveransen går mycket fortare än när R beställde senast. Haha, jag är på superbra humör igen!

Nu ska jag kolla när söta Phil kastar, sen så ropar disken ganska högt.


Puss på er alla!

Idag kommer bli en sådär dryg och jobbig dag.
Massa måsten, massa saker att göra, troligtvis kommer R förbi idag också och det slutar aldrig bra. Osv. så innan den här dagen är slut vill jag bara förvarna er om att mitt humör troligtvis kommer vara i botten.

Nej, jag har ingen lust idag, men jag måste ju, nu eller imorgon eller på onsdag, eller när som helst.
Vi får se hur det blir, jag kanske börjar en annan dag. Jag kanske skiter idag och börjar på måndag.

Äh, orka.
Ha det bättre allihop!

I min sömnlöshet blev jag sådär lagom sugen på att åka bil, åka på utflykt, upptäcktsfärd.
Men jag vet inte vart?
Det finns nästan inget mer fantastiskt än att köra iväg i mörka natten med musik på högsta volym. Dock känns det lagom onödigt att bara bege sig ut utan något speciellt mål nu. Jag måste dessutom vara hemma till 11:00 för att fixa tvätten.
Men nån dag/natt får det bli en tur, nånstans. Jag måste passa på innan jag blir av med min gamla trotjänare. Älskade lilla bilen och jag ska skiljas om en vecka, så nu får det bli en massa farvälturer i min bästa vän. Några tusen mil hat vi rullat tillsammans, några få månader har vi varit ihop, långa turer har vi gjort tillsammans, många stunder har vi varit ihop.

Det är tragiskt. Just nu känns det mer jobbigt att skiljas från Volvon än vad det gör att skiljas från R.
Men Volvon har aldrig gjort mig besviken, Volvon har alltid ställt upp för mig!

Hockeyn är över, Frölunda vann, haha, jäkla looooosers Färjestad är!
Nu är jag hemma och kollar Dart istället.
Massa bra kastande just nu. Och jämt igen.
Synd att jag missade herr Taylors match (lyckades se lite). Men den hade varit rolig. Ingen är så bra eller så söt som herr Taylor!
Skulle behöva kasta lite själv för att se om spelet och alla tripplar jag hade igår bara var en tillfällighet eller om jag faktiskt börjar komma in i det igen.
Massa 180 chanser har jag lyckats bomma, så förhoppningsvis kommer det en snart.
Dock är jag på tok för sleten idag för att orka göra något så avancerat att kasta pil.

Lite mer tittande nu, och kanske en liten jäger på detta? ;)

Det är inte varje dag man blir mutad med att få en katt om man går med på ett förhållande.
Spännande. Men inget bud jag tänker ta. Skulle visserligen kunna säga ja, och stå ut några veckor till, sen dumpa honom och vara en katt rikare.

Nej, ett bestämt nej, ett jag ändrar mig aldrig nej, ett det kommer aldrig hända nej, inget mer. Över. Slut. Borta.


Nu drar hockeyn igen så nu ska jag förhoppningsvis se Frölunda göra fler mål.
Pössss

Jag vet inte riktigt vad, men tydligen börjar jag bli för gammal för att ha roligt som förr i tiden, för jäklar vad sleten jag va när jag vaknade vid 7:30.
Shit, kände mig som 87 typ.

Tur att dagen har gått hyfsat fort trots att jag inte gjort något vettigt.
Jag pallar inte idag. Fytusan för att vakna som jag gjorde imorse, det gör jag inte om. Så hädanefter ska jag börja ta bilen igen!

Men att få träffa gamla goda människor, det va ju helt klart värt det!

Vi spelar par här. Jag och gubbarna. Mitt sämsta kast hittills har varit 62!
Jag har varit grym ikväll! Fyfan, jag skiter i ifall det går dåligt nu. Jag är tillbaka.
Vilken känsla att börja få in pilarna igen. Nu är det dags för tre nya matcher!

Puss, jag är glad i livet nu!

Är ett jäkla dumt påhitt av Gud. Vad fan behöver man dom till?
Dom bara gnäller, ställer krav, bringar problem, tjatar, är oerhört ointelligenta, är riktigt dryga, totalt värdelösa osv.

Nu ska jag bli flata på riktigt tror jag. Fyfan vad trött jag är.
Hur dum i huvudet får man bli och vägrar fatta. Tjat, tjat, tjat.

Sen är jag tydligen en jäkla bitch för att jag inte vill försöka igen. Men vad trodde du där egentligen? Trodde du verkligen jag skulle falla tillbaka när du kallar mig massa saker? Riktigt jäkla korkat. Och jag kan väl säga att dom flesta skulle hålla med mig om att det inte är rätt sätt att vinna tillbaka någon.

Får i alla fall tacka för varje gång vi sets sedan han "flyttade" ut så har jag bara känt mer och mer att jag har tagit rätt beslut.
Tji fick du för att du fortfarande inte lyssnar eller accepterar!

Hemma igen efter att kört och burit runt på 500 kg grus.
Det blev bra många spadtag så mina händer är alldeles röda nu. Inte så bra när jag hade planerat pilkastning ikväll. Men det ska nog gå det också.

Smart som jag var försökte jag lyfta och rulla kärran för hand utan stödhjul, med 500 kg grus på, samt handbromsen idragen. Tog mig några meter, sen när det började slutta uppför vart det på tok för tungt att både hålla upp vikten och trycka på kärran.
Mamma försökte hjälpa till, och inte kunde vi rubba den, så det var bara att börja ösa lite längre bort från rabatten.
Lyckades tappa kärran när jag försökte lyfta upp den på högerfoten också, jag hann dra emot tillräckligt för att inte krossa tårna på mig själv. Slutar väl med en blånagel, men det är smällar man får ta.

Nu ska jag hoppa in i duschen, diska, och sen dra tillbaka till mor för att käka torskryggfile!

Hejpåer!

Jag, mor, Anna och lilla Leo drog in till Bergvik för att kolla rean på Expert trodde vi. Kön var flera hundra meter lång. Tji fick vi, ingen rea för vår del.
Jag förstår inte idioterna som fick för sig att dom skulle stå där i timmar. Knasbollar!
Vi kollade kläder istället, och bara skrattade åt dess tragiska människor som köade.
Lagom trevligt var det!
Nu ska jag tillbaka till mor för att sedan åka iväg och hämta grus.

Ha det fint alla körvar!

För några veckor sedan började jag fundera på produktionstekniker, det är något jag skulle kunna tänka mig att jobba som, och trivas. Jag började fundera i banorna för menatronikingenjör igen, att man kanske ska ta steget in i studentlivet igen och plugga.
Nu, bara för att jag är intresserad så kommer det upp tretusen lediga jobb i varje stad jag kollar som produktionstekniker, en riktig jäkla bitchslap.

Så plugga igen? Eller inte? Med tanke på att jag behöver Matte D, Fysik B, Kemi B så är det ytterligare ett halvår innan universitetet. Alltså minst dryga 3,5 år innan jag skulle vara färdig. Skulle jag dessutom ta civilingenjör istället för högskoleingenjör så är jag uppe på 5,5 år! Då kommer jag att vara jättegammal. Halva mitt liv kommer att försvinna.
Nog för att det troligtvis kommer vara superkul, men jag har ett sug efter att få jobba så det skriker om det. Orkar jag vänta så länge?

Produktion, mekatronik, maskin, eller liknade, om någon vänlig själ kan fixa mig en examen och ett jobb inom det på en ögonblink skulle jag vara oerhört tacksam!

Jag springer på möten och intervjuer och skit överallt, hela tiden tror jag. Och det mesta är bara skit. Jag har förstört så extremt mycket för mig själv genom att ha ställt upp för en viss person konstant. Så nu sitter jag i skiten och det är näst intill alldeles för invecklat att lösa, och även om skulle gå att lösa så är det nästan redan försent.

Varje gång tänkte jag att, det här är sista gången, inget mer nu. Det fortsätter än idag. Det har pågått sedan April 2011. Det är berg jag aldrig kommer få se igen.
Fan.
Nu måste jag försöka städa upp skiten för att jag har varit för snäll.

Idag for jag till sjukhuset för att hämta hem min kära mor som har varit där och utfört ytterligare tre ballongsprängningar, den fjärde sammanlagt. Mellan dom två kärloperationstillfällena så passade hon även på att få en brusten blindtarm och höga infektioner i magen.
Så nu tycker jag det är på tiden att min kära mor tar och lugnar ner sig med sina sjukhusvistelser, för jag vill inte att det ska hända henne något. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan min mor!? Eller om någon annan i min familj skulle råka ut för något för den delen heller.

Jag må vara vuxen och tillräckligt gammal och erfaren för att kunna ta hand om mig själv nu, men det finns inget bättre i världen än att få komma hem till mamma och få hennes hemlagade mat, ompysslande och hjälp och gåvor.
Om jag kunde skulle jag utan tveka ta smärtan min mor har fått utså, jag som är ung och pigg, men tyvärr så har jag inte den kraften.
Nu hoppas jag bara att mor blir bra och får själv ta det lugnt och ägna sig åt att må bra!


Jag älskar dig min underbara mor!

Bright star, would I were stedfast as thou art--
Not in lone splendour hung aloft the night
And watching, with eternal lids apart,
Like nature's patient, sleepless Eremite,
The moving waters at their priestlike task
Of pure ablution round earth's human shores,
Or gazing on the new soft-fallen mask
Of snow upon the mountains and the moors--
No--yet still stedfast, still unchangeable,
Pillow'd upon my fair love's ripening breast,
To feel for ever its soft fall and swell,
Awake for ever in a sweet unrest,
Still, still to hear her tender-taken breath,
And so live ever--or else swoon to death.

Nu har jag ägnat 1,5 timme på att lappa ihop fem BH:ar, och en tröja. Och vilket bra resultat det blev. Sparade mig själv ca 2300 kr där. Alldeles perfekt.
Känner mig stolt över mig själv. Nog för att jag kan sy basic stuffs men jag är bannemig ingen jäkla syhäxa. Nej, jag skippade syslöjden i skolan och hade träslöjden istället. Tur att jag är så jäkla grym att jag fixart ändå!

Har hunnit skicka iväg 10 jobbansökningar också, får se ifall jag tar universitetsansökningarna nu också eller om jag åker tillbaka till huset och gör det senare. Måste hem och duscha också. Sen väntar jag på besked om lilla mor ska få komma hem och behöver skjuts. Efter det blir det Torsby-sällskap. Och biblioteket, måste lämna tillbaka en hög med böcker.

Att R vill träffas också skiter jag i, passar på att vara extra upptagen idag. För jag har verkligen ingen lust att träffa honom. Förstår inte riktigt varför han vill, det är ju inte så att nått kommer förändras.

Nu ska jag ta min grymhet och fortsätta min dag!

Jag är själv!
Jag kan ligga i min 180-säng för första gången på länge utan att känna mig trängd. Jag kan sträcka ut mig. Jag kan slappna av. Jag kan andas.

Jag vet att jag låter ganska hemsk med min lycka efter vad som har hänt. Men jag kan inte rå för det. Jag tänker inte skämmas över att jag väljer att vara lycklig den här gången.
Han kan säga hur mycket han vill, och han kan försöka hur mycket han vill, jag tänker då aldrig gå tillbaka till den skiten vi hade tillsammans. Det var inte jag. Nu är jag jag igen..


Jag vet att svamlandet har varit mycket dom senaste dagarna. Men det har varit så intensivt allting. Allt det där jag försökt ordna dom senaste veckorna har äntligen löst sig. Äntligen är jag själv.

Jag ska försöka sluta med halvt meningslösa dravelinlägg, men nu är mitt liv som det är, och jag skriver för min egen del. Det här vill jag minnas. Jag vill kunna minnas hur det kändes, hur jag mådde, hur jag var, för jag vill aldrig begå samma misstag igen.

För att vara en av dom jag själv gnällde på tidigare idag, så får jag väl säga det att jag kommer nog inte falla för utländskt igen. För jag kan verkligen inte hantera en sådan här kulturkrock. Så nu ska jag hålla mig till svenskt kött!

Lyckan och glädjen som uppstod idag när jag insåg att jag kommer vara själv, att han drar, va helt otrolig.
Det kändes som att hela världen lyftes från mina axlar. Helt plötsligt var jag glad och kände mig som mig själv igen för första gången på bra länge. Det är den känslan jag har längtat efter, den jag har sökt efter. Att svaret skulle vara så enkelt kunde jag aldrig ana. Att tre små ord kunde göra så stor skillnad i mitt liv och mitt välmående. Det är över.

Tyvärr så avbröts min bubbelskål med massa tjatande sms från personen jag har tagit bort från mitt liv. Han vill fortfarande inte acceptera. Han vill försöka.
Redan där felar det mellan oss. Jag vill inte. Jag vill vara lycklig.
Samvete.
Samvetet som tar över mig är något helt sinnessjukt. Jag förstår inte hur jag mitt i min glädje och firande kan tappa allt och känna att jag har gjort fel. Inte fel för min egen del, utan fel för att en annan människa lider av mitt beslut. Att jag dessutom inte har en aning om vart han tog vägen för natten och den sista veckan i Sverige innan hans flyg går gör inte saken enklare.
Men jag måste vara stark nu. Jag har insett att det är nu det svåra börjar. Att säga orden och att erkänna för mig själv var det enkla, men att stå fast vid mitt beslut när jag har ett samvete som är omänskligt, det är riktigt utmanade.

Men jag har bestämt mig, ingenting kan ändra på hur jag känner. Det finns för lite kvar från min sida, och det kommer inte att komma tillbaka. Sådan är sanningen. Det har funnits för många chanser för ändra hela situationen och försöka göra det bra. Varför ska jag tro på det den här gången? Efter alla löften, efter all besvikelse, efter allt krångel? Det är för sent helt enkelt. Nu har det gått såpass långt att jag inte känner samma sak, jag är inte intresserad längre.

Så nu börjar min kamp, att vara stark nog att inte släppa för att jag tycker synd om personen i fråga. Jag ska försöka trösta och göra det enklare för honom varje gång han säger att han vill komma tillbaka, men jag kommer aldrig kunna få tillbaka den känslan jag hade för ett och ett halvt år sedan. Det är förstört sedan länge.

Blir så oerhört trött på alla korkade jäkla idioter som finns i detta landet.
När den största nyheten den senaste veckan handlar om en svensk som blir rånad av en person med annat ursprung och det enda man läser om det är alla äckliga smygrasisters kommentarer om att han är en jäkla blatte, det skulle inte ha hänt om Sverige inte tillät invandrare, utvisa honom, invandrare som han förstör Sverige, rasblandning, m.m.
Det gäller även en er idioter som säger att det är invandrarnas fel att massakern på Utöya ägde rum.

Ni är allihopa riktigt avskyvärda idioter som själva inte är värda någonting.
Aldrig någonsin kommer det finnas en dag då alla personer födda någon annanstans än Sverige automatiskt blir kriminella.
Kriminalitet beror på så mycket mer mer än ursprung. Nu tänker jag visserligen inte förneka att inom vissa kulturer är dåd som är ett straffbart brott här lagligt, det finns, men det är inte den stora boven till svensk brottslighet. Att det kanske även finns en större benägenhet till brott inom vissa kulturer tänker jag heller inte förneka.
Självklart är en människas psykiska åkommor den stora grunden för brottslighet. Dessutom kan jag nästan garantera att miljö, social status, familjeförhållanden och diverse andra faktorer spelar in.
Jag skulle säkerligen också, om jag var pank och hade barn att försörja, kunna överväga något kriminellt som sista utväg för att tillfälligt lösa eller lätta på situationen. Jag skulle absolut aldrig lämna någon på ett spår på det sättet. Men kanske ta en springnota, stjäla en röda korset-bössa för att kunna mata mina barn.
Kriminalitet är inget man föds med, det är någonting som "utvecklas" av en eller flera olika faktorer som spelar in.

Blir så trött på alla er jäkla, manipulerade, inavlade, idioter som hela tiden måste ha något "rasistiskt" att gnälla om.

Skulle verkligen vilja veta om alla mina vänner därute med liknande åsikter om invandrare och deras ursprung, hur dom skulle se det om jag fick barn med en irakier, turk, pakier, eller vad som helst?
Skulle min unge automatiskt vara kriminell och möjligtvis terrorist då?

Att det ska vara så omöjligt att kunna sova i sin egen säng. Inatt slocknade jag visserligen på soffan när jag satt och lekte på youtube på iPaden, så lite mitt eget fel är det ju. Men att försöka lägga sig en timme i sängen vid sju visade sig vara helt omöjligt.
Jäkla dåre säger jag bara.
Nu längtar jag verkligen efter sista dagen, så jag kan börja leva mitt liv igen. Kunna sova, laga mat, se på film, och viktigast av allt, lyssna på musik utan gnäll!

Underbara känsla att vara ensam hemma!
Min musik spelas, högt, utan massa gnäll. Jag kan sjunga, dansa och härja bäst jag vill. Inget gnäll. Jag kan bara vara. Inget gnäll. Jag kan kasta pil i lugn och ro. Inget gnäll.

Jag kan!
Älskade, underbara Hannahtid!

Min lunch blev några timmar försenad idag och blev istället middag. Eftersom jag hade hunnit bli extra hungrig så va det extra gott!

Min utgångsträning idag har knappt blivit av på grund av störande rumskamrater och akutenbesök. Jag ska ta upp den så fort jag har smällt maten. Denna gång med musiken på högsta volym då dåren till rumskamrat äntligen har begett sig ut en sväng.


Pöss smölor

För första gången i mitt liv så tränar jag utgångar. Än så länge så är det knackigt, och dåligt kastat. Min största bedrift idag är väl att hitta på knepiga utgångar. Varför göra som alla andra när jag kan vara speciell?
69: S19, D10, D15
70: S6, S14, DB
Osv, så har det sett ut hela dagen massa roliga utgångar, men kanske inga jag har nytta av. Ska fortsätta och kasta och räkna en sväng. Just nu behövde jag dock gå iväg för att slippa höra R's jäkla tjat om att jag måste laga mat till han.
Jag hade en bra start på dagen så ska han komma och förstöra. Typiskt!

Jag är en väldigt bestämd dam idag. Både när det gäller viktiga och skitsaker. En stor bestämdhet över ett ganska stort val, som jag visserligen har varit ganska länge nu, men extra bestämd idag.
Jag har även bestämt mig för att ta kontroll och styra upp andra delar av mitt liv. Både välmående och nöjes.
Trots ynka två timmars sömn så finns det en energi och vilja som jag har saknat länge. Utsatta mål känns helt plötsligt inom räckhåll igen och har gett mig en nytändning som jag har saknat den senaste tiden.
Ögonen trillar nästan ihop på mig av trötthet, men jag tänker då inte besöka sängen/soffan/vartfanjagnuskasova än. Jag ska pressa mig själv och ge mig på tavlan en timme innan jag stänger igen för idag. Tavlan har faktiskt fått lite tid idag, men inte tillräckligt. Det finns ingen mållinje i detta racet, så det är bara att köra på. Med tanke på att en stor del av alla typer jag spelar mot har kastat sen innan jag föddes har jag en väldans massa att ta igen. Så hädanefter ska det inte bli något slappande eller sölande, varenda ledig minut ska spenderas väl. 2-timmars sleepmode är on, inga fler timmar i sängen från och med nu.

Denna gången ska jag försöka hålla i bestämdheten och fullfölja alla mina mål. Viljan har kommit tillbaka och jag vill verkligen. Härliga känsla.


Jag svamlar mycket nu igen. Men den här helgen har varit en sådan helg. Fylld av känslor och tankar som måste komma ut på något vis. Jag är levande igen, jag uppskattar saker som jag inte har gjort på länge. Jag känner och jag ser mer.
Nog med svamlande för nu, dags att attackera min kära tavla!

Nu har jag faktiskt ställt ett krav på en sista dag. Känns ju helt sjukt att jag måste tjata och ställa krav, men är man så dum så man vägrar att fatta och acceptera så har jag inget val längre. Nästan två veckor nu, och jag går på repeat varje jäkla dag. Säger samma saker om och om igen.

Onsdag. Det blir sista dagen. Sista chansen. Så kära vänner, speciellt ni starka män, jag kanske behöver hjälp att "rensa" upp här hemma på onsdag eftermiddag.
Alla som har en stark arm och tid över är välkomna!

Hur svårt ska det vara för en människa att förstå egentligen?
Jag har försökt göra det enkelt och så smärtfritt som möjligt. Jag pallade helt enkelt inte, men nu har det gått över till något helt obefintligt. Nu bryr jag mig inte alls, dessutom tappar jag humöret mer och mer. Det finns inte många felmarginaler kvar innan bägaren rinner över och jag tar till med hemska och obekväma metoder.
Så ska det verkligen vara så svårt att förstå? Sluta envisas om att vi måste bestämma båda två. Jag anser att det faktiskt är mitt beslut att ta, och ingen kan ändra på det. Jag har aldrig varit så bestämd som nu. Jag vill inte mer. Lämna allt och gör det bra. Gå härifrån med värdigheten i behåll. För varje minut som går så sjunker du mer och mer i mina ögon. Du suddar stegvis ut dom lyckliga minnena. Du bara förstör.


'Cause darling, we're here but my true love is not

Har försökt fördriva tiden med allt annat än att sova. Bland annat så letade jag fram min gamla hårddisk och bestämde mig för att kolla igenom gamla bilder och filmklipp. Vilket i stort sett ledde till så många härliga skrattattacker att jag har träningsverk i magen nu.
Det är nått helt fantastiskt roligt, vilket liv jag har levt! Underbara minnen bara väller fram och leendet på mina läppar har etsat sig fast.
Så många år som har gått, så många vänner, så många hårfärger, så många tokigheter, så jäkla kul. Jag tror att jag har skrattat för en hel nation inatt. Dör jag nu så kommer jag dö oerhört lycklig. Jag kommer dö fulländad. Jag behöver inte uträtta mer, jag har gjort tillräckligt i mitt ganska korta men sprängfyllda liv. Jag är nöjd, jag har gjort och jag har varit. Visst finns det saker jag vill uppnå nu, men det är inte fy skam om jag inte lyckas innan jag går i graven.

Mitt huvud har snart inte plats för fler minnen eller upplevelser, så hädanefter får jag börja leva ett tråkigare liv så jag kan behålla allt det roliga.

Ja, den där hårddisken innehöll mycket gott, jag kan inte ens nämna här vad det är, för det är så knäppa grejer. Jag skulle skämmas ögonen ur mig om folk visste vad tokigt jag har gjort. Jag inser dock nu att jag har valt fel yrke. Jag skulle ju helt klart ha blivit uppfinnare, med alla tokiga idéer jag har haft. Tappar jag min livliga fantasi, då är det nog kört för mig.


Nu ska jag hitta nån annan sysselsättning innan jag tvingas ta natten. Funderar faktiskt på att använda tavlan en liten smula, men det känns lite halvt för avancerat den här tiden.

Natten är ung älskade vänner

Finns det nått så underbart som en stilla, stjärnklar och mörk höstnatt? Helt otroligt underbart. Hur mysigt som helst att vandra runt i (synd bara att jag har halvtrasiga fötter, för annars hade jag gått natten lång).
Att bara vara i mörker är rogivande. Man är både anonym och fri. Jag kan verkligen känna att jag lever. Och luften, den är ju helt fantastisk i stilla natten. Den luktar, smakar och är energifull.

Jag saknar verkligen att jobba nattskift, vare sig jag hade hangar eller linenatt. Det är faktiskt lite speciellt att åka till jobbet i mörker, ta rastciggen i mörker, att åka hem i mörker.
Synd att jag får sån jäkla ångest om jag beter mig som mina jämnåriga och sover bort halva dagarna, för annars hade jag bannemig aldrig gått och lagt mig före solens uppgång. Sömn är visserligen överskattat. Tråkigt. Ska vänja mig vid att klara mig på en timmes sömn per natt, himlens vad jag skulle hinna med massa skoj då!

Nu ska jag tvätta av min äckliga mascara, sätta mig med en filt på ballen, och sen köra en favorit i repris och lägga mig på soffan och sova.


Puss alla vackra

Bara för att du nämnde det så ska jag faktiskt göra ett inlägg tillägnat din svinighet.
Spelar onådigt mot en stackars kvinna som försöker överleva i en alltför mansdominerad sport.
Nejdå, så farligt va det inte, men tusan så dåligt jag spelar. Jag förstår inte vad som händer. Jag har svårt för att va seriös, ett gott skratt är ju alltid så roligt. Nej, dags att sluta att ha kul och börja fokusera.

Men det tar jag imorgon för nu blir det en whiskey!!

Jag sprang över någon fjortisgrupp på Facebook som i stort sett la ut massa grejer där dom uppmanade gruppmedlemarna att kommentera för att sedan gilla varandras kommentarer och lägga till alla som vänner som gillade ens kommentarer.
Eftersom jag tyckte det va roligt att jävlas med dessa patetiska människor som uppenbarligen inte har något liv, så gillade jag allas kommentarer, ca 150 stycken innan Facebook säger ifrån att jag gillar för mycket och spärrar mig i upp till 2 dygn från gilla-funktionen.
Visst, jag kanske är patetisk nu, men nått måste man roa sig med när man ligger sömnlös!

Däremot tycker jag facebook är töntiga som spärrar oss positiva, gillande människor!

Det här är en av dom absolut bästa dagarna på hela året. Och en av dom dagarna jag längtat mest till. Det är nästan likvärdigt med julafton.
Idag är lyckan total! Det enda som skulle kunna göra denna dagen bättre är om Frölunda gör några mål.

Det är sån frihet, att bara njuta av underbar hockey. Man kan bara va, och man sitta med sina värsta fiender och heja för samma sak. Underbart!

Nu ska jag tagga tredje period och hålla tummarna för Frölunda!

Skulle slå på stort idag och baka bullar. Sprang ner till Ica för att köpa alla ingredienser jag behövde, går hem och börjar baka. Ganska fort insåg jag att jag hade glömt bullformar, Skitsamma tänkte jag, jag hittade ju en förpackning knallgröna muffinsformar, dom fick duga!
Mitt i allt bakande så skötte jag även tvätten och tvättstugan. Och virrig och upptagen som jag är inser jag att jag har glömt att köpa pärlsocker.
Sprang ner till affären igen för att köpa lite socker.
Hem, en tredjedel av satsen blir kanelbullar, en tredjedel vaniljbullar och sista tredjedelen päronmarsipanbullar.
Lite mer virrig och upptagen som jag är, så får alla tre plåtar stå i ugnen lite för länge. Bullarna blev inte brända, men däremot lite bruna. Upptagen i telefon glömmer jag även att ha på pärlsockret innan jag ställer in bullarna i ugnen.
Pärlsockret som jag gick extra till affären för att ha.

Jaja, dom blev okej ändå. R tryckte i sig 5 stycken, så så illa kan dom inte ha smakat. Själv testade jag bara päronnarsipanbullarna, vilka smakade lite mysko. Tror det mest beror på att jag inte alls tycker om päronmarsipanen. Men det dög.

Nu är jag 50 bullar rikare, så imorgon blir det massa bullkalas!

Jag är faktiskt för att åka kollektivt, även om jag är väldigt bekväm av mig och gärna tar bilen eller ber om skjuts ibland. Men SJ tar bannemig priset.
Idag hade jag redan bestämt att ta bilen då det var alldeles för dyrt och segt att åka tåg. Att betala ca 420 kr sammanlagt från att ta mig från Skoghall till Örebro, en resa som dessutom skulle ha tagit mig 7 timmar för en timme långt möte, gör att jag inte ens kommer att överväga att resa med SJ igen.
Bilen var underbar idag dessutom!

Det är inte bara dagens priser som gör mig tokig. Senast jag åkte till Stockholm (då jag inte fick flyginfo m.m förrän dagen innan) och inte kunde boka biljetten i tid, så betalade jag över 600 spänn för att ta mig från Karlstad till Arlanda, utan att ens få en sittplats i det priset. Helt jäkla sjukt egentligen. Med tanke på att tåget var fullt dessutom så måste SJ ha tjänat något så sjukt mycket pengar, på bara den turen.

Efter att ha veckopendlat i nästan ett år, mellan både Stockholm och Oslo, så har jag varit med om det mesta. Mycket är inte SJ's fel, det kan till och med jag hålla med om, men hur kommer det sig att alla tåg är försenade? I vintras åkte jag en gång då tåget avgick i tid. Även de första tågen på morgonen, som har stått inne på station över natten var försenade. Hur är det möjligt, varje vecka?

Oslo-resorna var ändå värst. Dom gånger jag åkte med SJ, så var vi alltid sena, och dom hade alltid problem med AC, dörrar eller restaurangen. Medan dom tillfällen jag åkte med tågkompaniet så var vi aldrig försenade. Jag stog på perrongen och väntade på tågkompaniets tåg som kom i tid och SJ's tåg som skulle gått nästan två timmar tidigare hade inte ens gått.
Herregud.
Jag har gnällt mycket över SJ, men jag kan lova er att jag har haft extremt mycket tålamod med SJ också. Men nu är det slut med det.
Tänker inte ens bry mig att kolla avgångar eller priser hos SJ längre, för dom senaste gångerna har det bara varit mycket dyrare och långsammare än bil.


Vad är meningen med att åka kollektivt när man får betala mer och slösa mer tid än med bil?

Efter ytterligare en dag full med bilkörande och en massa lyssnande på 5 år gamla brända skivor så skäms jag över mig själv. Nästan varenda skiva innehåller ett eller flera spår med AIK-trubaduren.
Vad hände där egentligen? Lyssnade jag så mycket på dom?
När tillochmed skivan döpt favoriter, som i övrigt enbart innehåller riktigt tung metal, har AIK-trubaduren på ett av spåren så måste det ha varit riktigt illa!

Jag som inte ens tycker om AIK.
Amanda va vi verkligen så nördiga som unga?

For iväg med mor och Berit idag för att testa fiskelyckan.
Tyvärr så va mussla (en jäkla mussla, på drag) det enda vi fick. Dessa rengbågar hade bestämt sig för att enbart leka runt oss och skita i allt vad mat heter.
Men vi hade trevligt i alla fall! Det är dessutom helt underbart att vara ute på sjön hela dagen. Tråkigt att jag inte fick någon middag dock. Vi åker snart tillbaka, och då ska firren att upp.

Så efter 12,5 timmar i bil och i båt idag är jag supertrött, och ska snart upp igen för att bege mig till Örebro.
Inte ens jag ser fram emot att köra bil imorgon, och då är det bannemig bra illa!

Sov gott alla vackra!

Rolig familj jag har. Är hemma hos mor och styvfar. Mor sitter och leker med sin MacBook, styvfar med sin iPad, och jag med min iPhone. Pinsamt! Jag är skapligt glad att ingen ser oss just nu. Ingen lägger ens märke till TV'n.

Har i alla fall fått mig lunch, kaffe och kvällsmat här idag.
Mor och jag har dessutom varit in till stan och köpt lite fler fiskedrag (så imorgon får rengbågen ta och akta sig, för jag ska ha dom allihopa), och även gjort i ordning mackorna för imorgon.

Nu ska jag fara hem och få lite användning av den där tavlan som sitter på väggen där hemma!

Spenderade ytterligare en lördag i Karlskoga, med uruselt spel och tokdåliga resultat. Dom få set där jag faktiskt hade "bra" spel, varvades med en ojämnhet som va katastrofal.
Jag känner mig som ett levande bevis på att man inte kan vila sig i form.

Jag inser att jag måste börja bli mer seriös, ta vara på tiden med tavlan. Men drivet är lite halvt borta just nu.
Jag är för nöjd över små bedrifter. Så bort med lyckan och fram med suget för fler resultat.
Det kommer, jag är bara seg i starten. Jag är alltid sen, det är lite av min grej. Så, se upp allihopa, för om några veckor, då jävlar får ni däng!

Efter en dryg vecka i Frankfurt där internet och 3G va avstängt på telefonen inser jag nu att jag använder sönder den. Vare sig det är appar eller nått annat så har den gått på högvarv sen jag landade i måndags.
Från att endast skicka sms och prata i den, då jag behövde ladda den var tredje dag, så laddar jag den tre gånger om dagen nu. Herregud.

Jag skäms över mig själv!

Hade ju planerat att köpa med mig en årsförbrukning av alkohol i olika mängder, men jag sköt ju upp shoppandet hela tiden, och näst sista dagen då jag skulle ha gjort allt så flög jag hem istället. Fick med mig lite från flygplatsen i alla fall, men kunde inte få ner så mycket mer i mitt handbaggage. Kanske en flaska till, men priserna var faktiskt inget jag tjänade direkt på, så det va halvovärt det.

Nu har jag så jag klarar mig veckan ut åtminstone.

Spenderar dagen på sjukhuset med A&K och liten bebis. Finns väl vettigare saker att göra, men vi har trevligt med bebismys.
Förhoppningsvis får vi snart åka hem. Då blir det vidare och träffa Luna!

Lyckan är total. Hemma. Riktigt vatten, en ordentlig dusch med tryck i, rena kläder, min egen säng.
Plus att jag har fått träffat herr A380 idag!
Vilken dag! Nu kan jag dö fulländad som en lycklig människa!

Det är bara en liten detalj som är fel nu.


Happy days

En bussresa jag inte kommer att klara mig igenom. Herregud.
Trodde jag hade lärt mig att stå ut med dom mest tråkiga stunderna någonsin under den gångna veckan. Men nej. Släng i helvetesresor med curry, piss, svett och skitmusik som avslutning på en extremt lång och stressfylld dag.
Hujedamej!

Jag är i alla fall på väg hem. Hem till underbara Skoghall. Ja, det är faktiskt underbart ibland!
Jag har haft en intressant och konstig vecka. Men jag väljer nog hellre Tyskland igen än England.
Det har varit många tråkiga och trötta stunder den senaste veckan, men även några uppfriskande skratt också.

Jag är trött. Jag ska häva i mig en av de flaskor alkohol som råkade komma med i väskan från herr Tyskland! Då jävlar ska jag nog kunna somna och sova mig igenom den här hemska bussresan!