Själv
Jag är själv!
Jag kan ligga i min 180-säng för första gången på länge utan att känna mig trängd. Jag kan sträcka ut mig. Jag kan slappna av. Jag kan andas.
Jag vet att jag låter ganska hemsk med min lycka efter vad som har hänt. Men jag kan inte rå för det. Jag tänker inte skämmas över att jag väljer att vara lycklig den här gången.
Han kan säga hur mycket han vill, och han kan försöka hur mycket han vill, jag tänker då aldrig gå tillbaka till den skiten vi hade tillsammans. Det var inte jag. Nu är jag jag igen..
Jag vet att svamlandet har varit mycket dom senaste dagarna. Men det har varit så intensivt allting. Allt det där jag försökt ordna dom senaste veckorna har äntligen löst sig. Äntligen är jag själv.
Jag ska försöka sluta med halvt meningslösa dravelinlägg, men nu är mitt liv som det är, och jag skriver för min egen del. Det här vill jag minnas. Jag vill kunna minnas hur det kändes, hur jag mådde, hur jag var, för jag vill aldrig begå samma misstag igen.
För att vara en av dom jag själv gnällde på tidigare idag, så får jag väl säga det att jag kommer nog inte falla för utländskt igen. För jag kan verkligen inte hantera en sådan här kulturkrock. Så nu ska jag hålla mig till svenskt kött!
