Lyckan

Lyckan och glädjen som uppstod idag när jag insåg att jag kommer vara själv, att han drar, va helt otrolig.
Det kändes som att hela världen lyftes från mina axlar. Helt plötsligt var jag glad och kände mig som mig själv igen för första gången på bra länge. Det är den känslan jag har längtat efter, den jag har sökt efter. Att svaret skulle vara så enkelt kunde jag aldrig ana. Att tre små ord kunde göra så stor skillnad i mitt liv och mitt välmående. Det är över.

Tyvärr så avbröts min bubbelskål med massa tjatande sms från personen jag har tagit bort från mitt liv. Han vill fortfarande inte acceptera. Han vill försöka.
Redan där felar det mellan oss. Jag vill inte. Jag vill vara lycklig.
Samvete.
Samvetet som tar över mig är något helt sinnessjukt. Jag förstår inte hur jag mitt i min glädje och firande kan tappa allt och känna att jag har gjort fel. Inte fel för min egen del, utan fel för att en annan människa lider av mitt beslut. Att jag dessutom inte har en aning om vart han tog vägen för natten och den sista veckan i Sverige innan hans flyg går gör inte saken enklare.
Men jag måste vara stark nu. Jag har insett att det är nu det svåra börjar. Att säga orden och att erkänna för mig själv var det enkla, men att stå fast vid mitt beslut när jag har ett samvete som är omänskligt, det är riktigt utmanade.

Men jag har bestämt mig, ingenting kan ändra på hur jag känner. Det finns för lite kvar från min sida, och det kommer inte att komma tillbaka. Sådan är sanningen. Det har funnits för många chanser för ändra hela situationen och försöka göra det bra. Varför ska jag tro på det den här gången? Efter alla löften, efter all besvikelse, efter allt krångel? Det är för sent helt enkelt. Nu har det gått såpass långt att jag inte känner samma sak, jag är inte intresserad längre.

Så nu börjar min kamp, att vara stark nog att inte släppa för att jag tycker synd om personen i fråga. Jag ska försöka trösta och göra det enklare för honom varje gång han säger att han vill komma tillbaka, men jag kommer aldrig kunna få tillbaka den känslan jag hade för ett och ett halvt år sedan. Det är förstört sedan länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0