Bråka
Nu är han här och bråkar igen. Riktigt jävla dryg. Och mitt superhumör är som bortblåst.
Jag blir bara arg. Hur många gånger ska man behöva förklara? Jag trodde jag hade gjort det här förut, men det har aldrig varit i närheten så krångligt och envist som nu.
Jag vill bara att allt ska vara över nu, skiljas med god ton, men varje gång han kommer hit och tjatar så längtar jag mer och mer efter onsdag. Jag har inbillat mig att onsdag kommer bli jobbig, men nu vet jag inte. Känner jag som jag gör nu, så blir onsdag en lyckans dag.
Jag hade dåligt samvete över att slänga ut han i ett land han inte har någon att gå till. Men nu vet jag inte längre. Jag hade troligtvis tagit livet av mig om han hade varit här hela tiden!
Usch, nu ska jag försöka kasta ut honom igen och se klart den sista kvartsfinalen..
