Lycklig
Jag kan inte hjälpa att jag bara känner mig glad när jag ser han spela. Det är så perfekt. Han är perfekt. Och jag hoppas innerligt att han kommer fortsätta spela i många, många år. Annars vet jag inte vad jag gör. Det var han som räddade mig när Mr Fokin bestämde sig för att dra sig tillbaka och lämna elitserien. Mange räddade mig.
Jag längtar till landslagsmatcherna drar igång, så jag kan få se honom spela mot fullt motstånd. Det är då de gör sig som bäst.
Jag är glad. Jag har ju Mange!
Dagen innehåller dock en hel del tråkigheter, bland annat ett katastrofalt matteprov. Lagom trevligt. Och de flesta i klassen hade problem, satans skräp alltså. Det är ju inte sådär supervanligt att hela klassen missuppfattat allt. Men tydligen i detta fallet. Ska ta mig ett snack med läraren nästa lektion. Antingen har hans utlärning varit alldeles för kass eller så var provet för svårt kontra lektionerna. Vilket vore ganska underligt med tanke på att alla kunde uppgifterna och allting i böckerna, men inte på provet. Det märks. Vet i alla fall att jag aldrig har gjort så dåligt ifrån mig på matte. Känns himla roligt.
Energin är som bortblåst också. Alla andra stjäl energin ifrån mig. Jag ska försöka bli frisk och må bra, men det är inte lätt. Förhoppningsvis har jag smittat ner varenda ongkörv i klassen idag efter allt mitt hostande och snorande under provet. Tji på er!
Jag är så extremt rastlös samtidigt som jag är helt orkeslös. Drygt. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ska försöka sova inatt i alla fall. Dessutom är jag ledig imorgon, så jag ska vila en massa, och städa och plugga, och härja, och dola.
Åh just ja. Jag spenderade lite tid med mitt barn tidigare under dagen. Den lilla sötnosen låter mig inte kalla henne för bäbis längre, hon är ett barn. Det är sinnesjukt så fort de växer upp. Men jag struntar i vad hon säger, hon kommer alltid vara min lilla bäbis. Har dessutom lärt henne att säga favoritmoster. Riktigt smart unge det där! Vill bara stoppa tiden för några år så vi hon inte växer upp. Det går alldeles för fort. Och en sak är säker, även ifall Mange och Dexter är mina gudar och de som får mig att andas så är Luna alltid nummer 1. Luna är anledningen till att jag lever. Utan Luna vet jag inte vad jag tar mig till. Luna är bäst!
I'm gonna rock your world
Samvete
Jag får dåligt samvete ifall jag blir sen till ett möte med en vän eller någon för att jag stod fem minuter extra i duschen. Jag får dåligt samvete för att mina åsikter får någon annan att må dåligt.
Jag får dåligt samvete av minsta lilla vita lögn.
Jag får dåligt samvete av att tycka illa om andra människor, djur eller dylikt.
Jag får dåligt samvete av att anadas.
Men du, du har inget samvete. Du har ingen själv. Det finns bara en i din värld och det är du.
Du bryr dig inte om ifall du sårar någon annan.
Du bryr dig inte om ifall du ljuger konstant.
Du bryr dig inte om konsekvenserna, bara du får stå i centrum.
Du bryr dig inte om människor som faktiskt bryr sig om dig.
Du bryr dig inte om ifall vi andra skulle försvinna, bara du får vara kvar.
Jag undrar hur DU sover om nätterna? Och hur du kan leva med dig själv? För någon gång måste ditt beteende långsamt börja äta upp dig inifrån.
Jag ska hädanefter träna upp mitt samvete, ransaka dig från det. För när du i slutändan står ensam och sårad kvar, då ska jag se till att jag inte bryr mig om dig, och att jag inte får dåligt samvete för att jag inte bryr mig.
Om det bara var ett spel du spelade, där förloraren är den som blir sårad mest kan jag lova dig att jag kommer vinna, med hästlängder!
Du har ingenting att hämta här.
Deadline
Jag har massvis av dem. Lagom kul. Är superkalassjuk, har extremt mycket att göra, ingen energi för fem öre, och heller inte kurslitteraturen till allt. Men det får gå. Det går ett tag till. Så fort min kära dunderförkylning försvinner och min energi kommer tillbaka, ja då ska jag jobba som aldrig för. Slita som en bisonoxe.
Huskurer och läkarkurer verkar ha övergivit mig. Jag är ännu en gång dödsdömd tror jag. Men ska sova och vila ut ordentligt nu och kriga mig fri från detta fängelse. Det blir nog bra om sisådär någon dag. Hoppas jag.
Viktigt prov på torsdag dessutom, får se hur det går. Får se ifall min så kallade hjärna har börjat fungera igen. Men jag har väl aldrig haft svårt för matte förut, så jag borde väl klara det här provet också tycker jag. Jopp, för sån är jag. Alltid lika bra. Hoppas jag..
Jag har dessutom nya avsnittet av Dexter som bara ligger och väntar på mig. Har alldeles för mycket plugg att göra egentligen, men funderar på att ta en paus nu och bädda sängen och krypa ner för att lyxa till det med lite plommon och Dexter.
Dexter är Gud. Om det nu finns någon gud i denna värld så är det Dexter. Han är allt. Efter några dagars malande av Death Note kan jag nu ärligt säga att Yagami Light aka Kira är Dexters föregångare. Kira kommer aldrig kunna vara lika stor som Dexter, men näst intill. Kira har i alla fall mycket bättre metod på att avrätta folk, pluspoäng där. Men ingenting är som Dexter. Det är tack vare Dexter jag sitter här, utan han så hade jag inte kunnat andas, inte varit levande.
Hannah <3 Dexter
Dubbelmoral
I sista desperation för att få ihop något till mina uppgifter så började jag skriva om att man på internationell nivå ska börja begränsa flygtrafiken för att fortse en hållbar utveckling. Och jag predikar om man borde ge flyget ett tidsdatum, då man ska ha ett alternativt drivmedel, och allt utan detta alternativa drivmedlet ska avstängas från luften. Jag kan lika gärna ringa min chef på en gång och säga upp mig tror jag. Jag jobbar som flygtekniker och ber om att bojkotta flyget. Mina ord måste vara väldigt långt borta. Och jag borde nog söka hjälp. Hej mitt namn är Hannah och arbetsförmedlingen är min bästa vän.
Jag försöker här, men det är verkligen något fel i mina fingrar och i mitt huvud idag. Det kommer inget vettigt ut. Det funkar inte alls som det brukar. Har jag kanske tappat min fina gåva i ord och formulering? Det vore tragiskt. Då vore jag dödsdömd. Om inte annat är jag dödsdömd om jag inte slutar predika om att stoppa flyget. Ja ni, gott folk, ibland så är man rätt tokig.
Jag är för trött för att vara jag och flumma ihop något bra, och jag är för trött för att ta till min seriösa sida och skriva nått vettigt, och jag är för trött för att ens veta mitt namn just nu tror jag. Typiskt.
Så vart tog mina kära vänner orden vägen?
Jag ska försöka komma på ett bra alternativ till flyget så jag kan fortsätta med min uppgift, samt börja leta nytt jobb. Kanske även nytt liv, nytt namn, nytt land?
It's on baby!
Skrivkramp
Jag tror aldrig det här har hänt mig förut. Det är en ny erfarenhet för mig. Och jag gillar den inte PUNKT
Falskhet
Jag börjar tappa tålamodet och intresset för de människor som konstant försöker vara någon de inte är, och som konstant tar andras åsikter, och som konstant tar andra människors sätt att uttrycka sig på. Jag förstår heller inte hur man kan vara så patetisk att man inte är nöjd med sig själv och tror att livet och världen blir bättre av att man "härmar" någon annan. Dessa personer måste verkligen ha en skev verklighetsuppfattning. Det skulle aldrig falla mig in att använda samma uttryck som en kille jag är intresserad av, bara för att han ska tycka mer om mig. Och heller inte använda ett av mina vänners uttryck för att få folk att tycka om mig. Det kanske bara är jag, men jag ser igenom det, och en sådan vän är bara falsk. En sådan vän är inget värd för mig. Du tappar värde för mig just nu.
Vad är det med människan som gör att hon alltid försöker vara någon hon inte är? Är det vi medmänniskor som driver varandra till detta? Det är i alla fall lika löjligt. Stå upp för dina egna åsikter. Stå inte upp för varandra tycker bara för att du måste vara i centrum!
Har på senaste tid insett att jag verkligen överskattat många personer i min omkrets. De var inte alls så genuina som jag trodde. De var mestadels enbart falska. Ett falskt yttre och ett falskt inre.
Hur mycket påverkar den här falskheten din personlighet?
Ännu mer patetiskt är det med dessa killar, som faller för dessa tjejer som gör sig till. Som enbart delar åsikter och uttryck med killen för att de vill komma innanför hans byxor. Är dagens killar/män så blinda, så (ursäkta uttrycket) kåta, att de tar den mest tillgjorda och falska flicka de kan hitta? Eller är det spänning i det hela? Tar de henne enbart för att de aldrig vet var de har henne och vill leva lite farligt?
Jag ser igenom dina lögner, mer och mer. Och det stör mig så innerligt. Men vem är jag att avgöra om det är värt att förstöra allt det bra, för lite falskhet, lite klenhet, från din sida!? Du är klen, du är falsk, du är patetisk, du är omogen, du är ingenting för mig just nu. När jag tänker tillbaka så vet jag att jag har sett alla dessa sidor förut, men jag har envist intalat mig själv att det är bara en fas, det är oviktiga saker, det är ingenting att bry sig om. Men nu börjar du att gå lite för långt. Nu är DU ingenting som jag bryr mig om. Du är oviktig i mina ögon. Du har alltid slagits, kämpat, varit elak för att få stå i mitten, för att få vara bäst, för att få vara mest älskad. Men, nu försvinner du från min värld, du är inte värdig den längre. Och snart, snart, kommer alla inse, vem och vad du är, INGENTING! Du kommer att stå ensam kvar. Men jag bryr mig inte längre. Du har fått dina chanser, och du har sumpat dem, så många gånger! Nu finns du inte mer i min värld! Nu ser jag bara till folk som förtjänar att bli omtyckta, folk som är ärliga, folk som är sig själva.
I can tell that we are gonna be friends
Vinst
Matchen idag var heller inte den bästa jag sett, men det var en vinst i alla fall. Hoppas spelet kommer igång ordentligt snart. För dom två Frölundamatcher jag har sett nu har verkligen inte varit bra. Så vi hoppas.
Insåg just att jag har missat massa fotbollsmatcher. Får bli bättring på den fronten. Och jag har även glömt berätta för er att Carlstad Crusaders är svenska mästare, äntligen!
Och mitt nyvunna vetandesökande har just utökat till att ta reda på hur man kom fram till alla logaritmtal. Vill verkligen förstå hur man avgjorde vad alla tal ska vara, och varför. Ska se ifall jag kan finna svar på det någon dag.
Men just nu har jag ofantligt mycket att göra, och mår ofantligt mycket piss. Så allt får vänta tills imorgon. För nu ska jag bara fortsätta känna mig död tills morgondagen kommer, då ska jag vakna, pigg och frisk igen!
Nu orkar jag inte mer. Hejdå.
Besatt
Det finns vissa människor som är klassade mer eller mindre intelligenta, vissa som är mer eller mindre begåvade, och riktiga rövskägg. Och jag känner mig ärligt talat dum i frågan om människors beteenden, för jag känner mig verkligen obegåvad när det gäller det ämnet. Jag förstår inte hur vi kan tycka och tänka på så olika vis, för i slutändan så påverkas vi allihopa på samma sätt. Eller gör vi verkligen det? Hur mycket styrs vi av vårat arv?
Jag ska försöka finna svar på varför mitt och ditt liv ser så olika ut. Det är mitt nya veckomål. Återkommer med besked.
Och en annan sak som jag inte förstår, än. Är hur man kan säga att Obama har rasistiska åsikter om vita? Så det är min sysselsättning för kvällen, gräva mig djupt in i Obamas långa historia för att hitta något som stödjer den teorin, för än så länge har inte jag sett det.
Jag börjar bli väldigt bra på att totalfördjupa mig i något där jag vill ha svar. Jag gick igenom SD's valkampanj ganska ordentligt enbart för att förstå varför folket valde dom. Tyvärr blev jag inte mycket visare av det. Hoppas Obama har mobbat massvis med vita, så jag kan förstå innebörden av dessa påstående. Ovetande gör mig tokig!
Makt
"En återgång till den assimileringspolitik som gällde fram till mitten av 1970-talet och som innebär att det är invandrarna som skall anpassa sig till det svenska samhället och inte tvärtom. " Det är en av SD's viktigaste frågor. Är det bara jag som aldrig tvingats anpassa mig till invandrarna? För det har då aldrig drabbat mig. Jag vet många invandrare som har tvingats lämna sin religon och mycket annat för att få vara en del av det svenska samhället, och här gnäller man på att det svenska folket är de som drabbats!? Nog för att svensk invandrarpolitik inte är optimal i dagsläget, men att välja en högerextremism och tro att det är den bästa invandrarpolitiken är rent ut sagt riktigt korkat. Dessa högutbildade människor som helt ärligt delar den åsikten borde söka hjälp. Jag förstår inte hur man som vettig, svensk medborgare kan tycka att just det här är bra?
"En kraftig begränsning av asyl- och anhöriginvandringens omfattning till en nivå som inte är högre än den i våra grannländer Danmark och Finland. " Om detta är vad SD vill så kan vi lika gärna bygga höga murar längs med Sveriges gränser, bojkotta flyget och flygtrafiken helt och spärra in oss, för det är i stort sett som att SD säger att ingen flykting eller invandrare är välkommen hit längre.
Vad gör Sverige och svenskarna som är så bra? Sedan när slutade vi lära av andra människor, andra kulturer och andra religoner?
Att jag delar vissa av SD's åsikter i andra frågor står jag för. Men att en folk väljer detta parti när en sådan viktig del av vårat land och samhälle förstår jag verkligen inte. Jag har accepterat att SD är i riksdagen, men jag förstår verkligen inte varför svenska folket röstade som de gjorde. Så om någon vettig människa där ute kunde förklara det för mig så vore jag extremt tacksam!?
Och nu kan jag helt ärligt säga att jag önskar verkligen att Alliansen får majoritet när dom sista rösterna kommer in. För en blå regering är tusen gånger bättre än två minoritetsregeringar med SD som vågmästare.
Jag ska återgå till mitt eget liv nu och hoppas att den kommande katt och råtta leken inte blir Sveriges öde.
Fejk
Vissa vänner gör si och så, vissa människor gör si och så. Vad är vad?
När är rätt rätt?
Är det meningen att vi ska fejka i allt vi gör, bara fejka att vi kan, att vi vet, att vi är nått. Bygger vi förhållanden på fejk? Satckars dessa människor i sånt fall. Jag är inte fejk och jag har nog tiden i mitt liv. Jag älskar min tillvaro och mitt liv. Är sönderstressad, men altt är ändå lika underbart. Tur att jag slipper fejka i alla fall!
Bil
Dock tror jag att det är mor som ska ha den på sin jobbresa imorgon, då hon skulle till Falun eller nått sånt där. Men tusan, hon är inte hemma nu och jag har nycklarna. Vad tror dom egentligen. Lätt att jag bara skulle kunna sticka iväg någonstans nu och göra nått skoj. Ska springa ut sen och se hur mycket den är tankad. Vore lagom trevligt och värt ifall jag fick en fin bil med full tank. Då kan jag ha massa skoj. Komma bort från pluggandet lite, och bara slappna av eller nått. Funderar på att åka till Jukkasjärvi eller något. Kanske en tripp till Tyskland?
Frågade dessutom kille ifall jag behövde skriva på något för att få nyckeln, men han var jättetrevlig och sa typ att jag fick bilen. Trodde jag hade en dålig dag idag, men den blev tydligen ganska bra ändå! :)
It's alive
Det är konstigt hur man kan inbilla sig saker, hur man kan känna saker, hur man kan agera för saker. Hur långt går man inte för att få det man vill? Hur lågt sjunker man inte? När handlar det om känslor och när handlar det bara om vilja och ego? Varför har människor slutat tänka på sina medmänniskor?
Varför låter vi andra lida? Varför låter vi naturen lida? Varför låter vi framtiden lida? Hur ska man som ensam person kunna försöka göra skillnad?
När ska våra kommande generationer ha en framtid?
Han
Han flyger högt, han svävar lågt.
Han har styrka, han har mod.
Han har ett hus, han har en bod.
Han är den ende, den ende som kan.
Kan, vara en riktig man.
Han kan skratta, han kan gråta.
Han kan älska, han kan förlåta.
Han är den ende, den ende som förstår.
Förstår, att kärleken är svår.
Han kan fantisera, han kan drömma.
Han kan sörja, han kan glömma.
Han är den ende, den ende som vill.
Vill, finnas till.
Han kan avsky, han kan hata.
Han kan höra, han kan prata.
Han är den ende, den ende som har.
Har, några känslor kvar.
Lögner
Så vem kan man egentligen lita på just nu? Kan man ens lita på sig själv?
Beslut
Tålamod
jag känner verkligen att mitt tålamod har sviktat under en längre tid. Med diverse saker och händelser. Nu har jag klarat ut allting och verkligen varit tålmodig. Men hur länge kan det hålla? Hur mycket kan jag ta utan att säga ifrån? Och varför måste jag då stå för konsekvenserna när jag bara följer reglerna? Tiden är inte långt ifrån en vändpunkt. Vad kommer följderna bli? Varför är det bara jag som tänker på det och ingen annan? Vi lever dagligen efter tider och regler. Utöver det har vi alla dessa oskrivna regler och annat att passa upp på. Vart går gränsen? Vad är rätt och vad är fel? När egentligen är det jag som är boven? Hur mycket fel gör man när man egentligen gör rätt?
Tålamod har jag haft, men kommer jag ha tillräckligt kvar för att förlåta, för att glömma, för att gå vidare?
Vad ska jag göra?
