Resor
Morgondagen kommer i alla fall att inledas med fortsatt utbildning, vilken egentligen är helt onödig och jäkligt dryg. Dock är våran instruktör skapligt imponerande, jag har hört han prata tre olika språk helt flytande idag. Undrar vad som kommer härnäst?
Nej, det börjar bli lite småtöligt att inte veta något, att inte få några konkreta svar, att bara vänta. Dessutom ska tre av oss sex stanna kvar i Danmark tills på måndag, vilka vet dom inte än, och hur vi andra kommer hem vet dom inte än, och hur vi ska bo och vart vet dom inte än, vilka som ska jobba med vilka vet dom inte än. Det är ingenting som stämmer här än så länge tydligen, vilket bara förstör för oss andra. Flera av dom andra har redan börjat fundera på att ta andra kontrakt. Men vi får se. När det väl kommer igång kommer det säkerligen vara skitbra, även om lönen inte är vad dom sa. (Vilket också är lite sisådär småtöligt.)
Och om jag nu far till Danmark för en natt så kommer jag antagligen tvingas krånga med flyg hit och dit för att sedan ta tåg hit och dit för att komma hem, och antagligen inte kunna träffa min käresta denna helg. Ytterligare en väldigt, väldigt stor nackdel. Och om jag jobbar tills på måndag och ledig efter det så kommer min käresta troligtvis befinna sig i Tyskland på jobb, vilket gör allting mycket drygare. Nej, alldeles för mycket velande här, hoppas det blir lite ordning imorgon, och att man får lite framförhållning.
Det är inte en arg Hannah som ska lägga sig i den alldeles för mjuka sängen i det alldeles för varma rummet på det mindre speciella hotellet, men hon är heller inte särskilt glad i denna stund. Godnatt gott folk, vem vet, vi kanske ses på fredag, eller kanske om några veckor.
If I'd fall ..
Motgångar
Förstår inte varför allt när det är så himla bra måste rasa sak efter sak samtidigt. Varför kan en motgång aldrig komma ensam? Finns det några motgångsting därute som inte är helt socialt beroende av alla andra motgångsting?
Jag spyr på usch och dåligheter. Fy och tvi, bort med skitarna.
En medgång, tusen motgånger. Hujedamej. Hur tusan ska man ta sig framåt då?
SKRÄP, det är vad det är, SKRÄP!
Norge skiten gör inte saken bättre heller. Idioterna kan inte prata, dom tar överpris för precis allting, dom förbjuder dig från att gå på vägarna och tvingar dig att åka buss för 60 jäkla kroner för två kilometer, dom har inte svar på någonting (vilket inte är så konstigt, dom är inte direkt kända för att vara smarta), och dom är allmänt slöa i bollen vilket gör det lite mer obehagligt att umgås med dom. Så det så.
Vi ska väl kanske inte överdriva skiten, dom har faktiskt varit ganska trevliga mot mig så fort dom insett att jag är svensk, vilket på sätt och vis faktiskt är trevligt. Men det är trots allt dessa mongoliders fel att jag sitter här utan vetskap om kommande dagar och veckor.
Dom har seriöst inte ens bestämt hur många timmar vi ska jobba, hur våra skift ska gå, när vi ska börja jobba eller någonting än. Det skulle vara trevligt att veta om man börjar nu på torsdag eller om man börjar nästa vecka, men nej, det går inte för sig.
SKRÄP.
Jäkla telefon funkar inte. Idioter i England förstör hela min sommar. Puckon äcklar sig och får mig att kräkas. Jag är fast i det här landet för en jäkligt onödig utbildning. Efter det kommer jag vara fast i Danmark. Alla mina nära och kära är långt borta. Och värst av allt är att min allra käraste är längst bort.
Vart tog glädjen vägen? Vem stal den? Vem förstörde allt? Usch, och nej, och blä och satan vad trött jag blir.
Hejdå SKRÄP!
I miss you ..
Nyårslöften
Jag är tillbaka i Sverige ytterligare en gång, efter 6 månader i England, och den här gången kändes det bättre än någonsin. Dock åkte vi på en liten käftsmäll idag då jag fick besked om mitt kommande jobb. Tydligen skickas jag på utbildning till Oslo på söndag, för att sedan fara vidare till Köpenhamn och jobba. Lagom drygt att bli stationerad i Köpenhamn när mina bekanta troligtvis hamnar i mitt hemlands huvudstad, Stockholm.
Det är som det brukar med mig. Jag får offra mitt hemland för mitt jobb och min erfarenhet, vilket förhoppningsvis kommer vara en bra sak.
Det här är antagligen det bästa kontraktet jag någonsin haft, så jag borde inte klaga. Dessutom kommer jag att ha massvis med ledig tid. Dock vet jag inte hur jag tar mig hem från Köpenhamn när jag väl är ledig, men det löser vi.
Nog om mig, nu kommer det ett litet barn som behöver sällskap.
Ha det så underbart kära vänner
Keep on rockin'
