Jordan

Jag är superlycklig. Delvis i alla fall. Såg min första match med Magnus Johansson idag för den här säsongen. Och det är riktig lycka. Han gör mig lycklig. Det finns ingen som förstår spelet så bra som han, och det finns absolut ingen som spelar så bra som han. Han är allt. Han är hockeyns motsvarighet till TVns Dexter. Han är allt.
Jag kan inte hjälpa att jag bara känner mig glad när jag ser han spela. Det är så perfekt. Han är perfekt. Och jag hoppas innerligt att han kommer fortsätta spela i många, många år. Annars vet jag inte vad jag gör. Det var han som räddade mig när Mr Fokin bestämde sig för att dra sig tillbaka och lämna elitserien. Mange räddade mig.
Jag längtar till landslagsmatcherna drar igång, så jag kan få se honom spela mot fullt motstånd. Det är då de gör sig som bäst.
Jag är glad. Jag har ju Mange!

Dagen innehåller dock en hel del tråkigheter, bland annat ett katastrofalt matteprov. Lagom trevligt. Och de flesta i klassen hade problem, satans skräp alltså. Det är ju inte sådär supervanligt att hela klassen missuppfattat allt. Men tydligen i detta fallet. Ska ta mig ett snack med läraren nästa lektion. Antingen har hans utlärning varit alldeles för kass eller så var provet för svårt kontra lektionerna. Vilket vore ganska underligt med tanke på att alla kunde uppgifterna och allting i böckerna, men inte på provet. Det märks. Vet i alla fall att jag aldrig har gjort så dåligt ifrån mig på matte. Känns himla roligt.
Energin är som bortblåst också. Alla andra stjäl energin ifrån mig. Jag ska försöka bli frisk och må bra, men det är inte lätt. Förhoppningsvis har jag smittat ner varenda ongkörv i klassen idag efter allt mitt hostande och snorande under provet. Tji på er!
Jag är så extremt rastlös samtidigt som jag är helt orkeslös. Drygt. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ska försöka sova inatt i alla fall. Dessutom är jag ledig imorgon, så jag ska vila en massa, och städa och plugga, och härja, och dola.
Åh just ja. Jag spenderade lite tid med mitt barn tidigare under dagen. Den lilla sötnosen låter mig inte kalla henne för bäbis längre, hon är ett barn. Det är sinnesjukt så fort de växer upp. Men jag struntar i vad hon säger, hon kommer alltid vara min lilla bäbis. Har dessutom lärt henne att säga favoritmoster. Riktigt smart unge det där! Vill bara stoppa tiden för några år så vi hon inte växer upp. Det går alldeles för fort. Och en sak är säker, även ifall Mange och Dexter är mina gudar och de som får mig att andas så är Luna alltid nummer 1. Luna är anledningen till att jag lever. Utan Luna vet jag inte vad jag tar mig till. Luna är bäst!


I'm gonna rock your world