Dans

Även ifall jag knappt har sovit två timmar under den senaste natten och egentligen borde vara så trött så att jag svimmar så kan jag inte somna. I min sömnlöshet tänkte jag unna mig själv lite serier, bara mysa i soffan, med en filt, värmetofflorna, partylite, tranbärsjuice och clementiner. Jag har massa serier som jag har missat och tänkte ta igen ikväll i min ensamhet. Den ena, som faktiskt är svensk, gick inte att streama för att jag inte befinner mig i Sverige? Ibland vet jag faktiskt inte hur min dator mår, för tydligen gick den playsidan inte att använda alls på kära dator, för min dator är tydligen ute och reser någonstans. Tur att europeiska sidor funkar mycket, mycket bättre. Men vad får jag för mig att se, när jag har massor planerat? Jo, Dance Moms!? Vad tusan? Jag har väl aldrig varit intresserad av det förut?

Fyra avsnitt avklarade och det är faktiskt intressant, men mest stör jag mig. Jag förstår verkligen inte hur vissa av morsorna är funtade?! Nog för att tränaren, Abby Lee är totalt jävla körd i huvudet, men mammorna är tusen resor värre. Abby särbehandlar helt klart, både på gott och ont faktiskt. För att vissa personer ska kunna utvecklas så måste dom pressas och få kritik, dom måste få kämpa för uppmärksamheten för att nå sin absoluta topp, medan andra behöver uppmärksamheten från början för att utvecklas. Men mammorna som hela tiden sitter och gnäller och klagar på hur tränaren sköter allt. Klagar på att vissa barn får mer uppmärksamhet, att vissa barn särbehandlas, att vissa barn är närmre tränaren. Om barnen inte led av dessa träningsmetoder, varför i helvete håller mammorna på och tjatar om detta? Och förklarar för sina döttrar att dom har si och sånna danssteg, danskostymer, m.m för att dom inte betyder lika mycket för tränaren? Hur kan man seriöst säga till sin 9-åriga dotter att tränaren tycker mer om andra tjejer i gruppen? Hur kan man trycka ner sin egen dotter på det sättet? Allt är enbart på grund av avundsjuka dessutom. Ungarna är skitglada över vissa danser och dom olika personerna dom ska dansa ihop med, nej men då ska mammorna gnälla för tydligen i en duo så sätter man inte tränaren två tjejer som dansar bra ihop, utan tränaren sätter sin favorit med en sämre dansare för att favoriten ska se bra ut enligt mammorna. Jag är ingen dansexpert, verkligen inte, men jag ser ju på flera mils avstånd att tränaren verkligen matchar dom där tjejerna på bästa ultimata vis. Vissa av dom dansar bättre än aldrig förr ihop i tränarens kombinationer.
Mammorna är dom som förstör dom allting. Tjejerna märker inte hur tränaren skiljer dom åt i behandling, men mammorna talar om det för dom. Tjejerna är inte avundsjuka på varandra, men mammorna är. Tjejerna gläds med varandra, men inte mammorna. Tjejerna stöttar varandra, men inte mammorna.
Att tränaren har nästintill orimliga krav är hennes sak, men istället för att bråka och klaga så borde mammorna stötta sina barn, nej, dom tjafsar, hackar på tränaren, hackar på dom andra mammorna, hackar på dom andra barnen. Herregud. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande. Det är sinnessjukt, på riktigt. Mammor borde alltid vilja sitt barns absolut bästa, även vid de tillfällena dom själva inte stöttar metoderna som används. Så länge barnen mår bra och inte tar skada så borde mammorna stötta.

Samtidigt så är det extremt bra. Tjejerna är något galet begåvade och duktiga. Dessa 9-åringar gör steg och hopp som jag inte skulle klara om jag så fick ett helt liv på mig att träna. Det är oerhört häftigt. Vilka begåvade barn. Otroligt vackert!


Nu ska jag faktiskt slå på ett avsnitt till. Är piggare än någonsin. Kommer inte John Blund och knackar på snart så är det bara onödigt att sova, då får jag titta på valvakan i repris och sitta här och leva om valet.
Så, kanske godnatt, och en puss på kinden mina kära vänner!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0