Jordan

är så otroligt mycket större i en liten tom säng än en stor delad säng. Jag förstår inte varför!? Börjar känna den där konstiga känslar av att inte va hemma, inte ha min alldeles egna säng, och katten. Det har lugnat sig här och man känner verkligen skillnaden.. Det är konstigt, det är ensamt, det är tomt. Men tiderna kommer och allt kommer att bli bättre. Som alltid. Finns det någon gång när Jordan #1 aldrig fixat det som ska fixas!? Nejde, inte en chans. Klara mig ur vilken knipa som helst. Ganska otroligt faktiskt, gjort en hel del stolletoksaker, men livet går vidare.
Sorligt men värre så sitter jag här i min ensamhet och ändå känner mig så bra, så lyckad, så lycklig, så glad. Tankar om folk i ens närhet har gett mig in på nya vägar och jag inser att jag har det riktigt bra. Och det kan jag skratta mig lycklig över.. Fifan. Jag är helt enkelt bra! Och hård! :P

I think i know you


You know you love me ..