Dagis
Ska leka mitt första arbetspass imorgon. Jag kommer bli föräldrarnas nya favorit i alla fall. För jag kommer leka så mycket med ungarna så att de däckar direkt när föräldrarna hämtar dem imorgon.
Nej då, men det kommer nog bli jäkligt roligt om inte annat. Har verkligen saknat att jobba. Att jobba på riktigt. Inte stå för djurskyddet eller Lars Winnerbäck (även ifall det är något av det roligaste som finns). Ungar är ju heller inte riktigt samma sak som flygplan men som sagt, bättre än ingenting. Och jag som är bästa lekmoster i världshistorien och älskar att ta hand om andras barn (enbart för att jag kan lämna tillbaka dem och slipper ta med mig dem hem när jag slutar) kommer säkert att stormtrivas imorgon.
Dock är jag redan slutkörd typ. Har vilat massvis, men det verkar inte hjälpa. Troligtvis till följd av att vilan inte innehåller någon sömn utan bara stillaliggande. Är riktigt besviken på John Blund nu, förstår inte varför han är så sur och vägrar blåsa dimmans pulver på mig..
Men det blir snart bättre. Om inte annat så kommer jag säkert vara megatrött efter åtta timmars barnpassande och ett ispass och kanske vinna tillbaka John Blund på det viset. Jag vinner ju alltid! :)
Måste börja ordna upp saker runtomkring också. Är på tok alldeles för slarvig, både när det gäller tillvaro och skola just nu. Fick resultat på min ena inlämningsuppgift förut, och jag vet inte vad man kan få för betyg på dem, men förhoppningsvis är mitt det högsta man kan få. Enligt tidigare uppgifter och prov så har man inte kunnat få bättre, så jag hoppas! Men får vänta tills på tisdag innan jag får svar på det. Om jag inte ska jobba då också.
Ska ju tydligen jobba fredag också, men har ingen aning om vart. Det märks om jag hamnar rätt.
Det finns inte så mycket ordbajs i min kropp idag så jag ska springa in i duschen, tända lite partylite och sen försöka lura farbror sömn att komma hit.
Though the words sound steady something emptys within em
Korsett
Sitter fast i en stödkorsett för tillfället. Ryggen envisas med att bråka nu den senare tiden. Kanske inte var så bra att masseras häromdagen. Det verkar bara ha blivit värre. Och en skräpsäng från IKEA när man varit sängliggandes i nästan två dagar gör inte saken bättre heller. Samtidigt som denna vackra stödkorsett håller upp min rygg så verka thailändskt tigerbalsam på mina ledband. Om det nu kommer hjälpa vill säga. Blev tillsagd att jag ska ha så mycket värme på ledbandena som möjligt och smörja med tigerbalsam eller heat lotion konstant hela dagarna. Känns sådär lagom kul att springa runt och lukta Jenka konstant. Men det är smällar man få ta.
Energin är som bortblåst för stunden, och jag sitter och velar och kan inte bestämma mig om jag ska åka och träna eller inte. Kan absolut inte gå för fullt. Men jag funderar på ifall jag kanske blir piggare och lite friskare av att träna?
Jag vet inte. Ska definitivt anlita någon som bestämmer sådana saker åt mig. Så fort pengarna börjar rulla in.
Vilket de snart kommer att börja göra.
Är inbokad hela torsdagen och halva fredagen. Känns bra att börja jobba faktiskt. Och tur som jag har så har jag en snäll flicka som plockar upp mig på torsdag morgon och skjutsar mig till jobbet. Chansen finns att jag skulle hamna i fel världsdel om jag skulle försöka hitta dit själv.
Så hur gör man nu? Åka och träna och kanske bli bra, eller vila, plugga och se på hockey och med större sannolikhet bli bättre? Jävla skräp, tycker inte om att fatta beslut. Ska anlita en slav för sådana saker, när jag är rik och berömd! :)
Now you don't mean a thing to me
Bevis
Jag fick tydligen ett anställningsbevis idag. Så fort jag har skrivit under det så är jag anställd. Av Hammarö Kommun inom förskoleverksamheten. Sedärja, vad en kan. Men det är provanställning fram tills Mars, sedan får vi se vad som händer. Har i alla fall en sak till att sysslosätta mig med.
Dagen som varit såg inte riktigt ut som planerat, för den här kvinnan har varit ganska dålig och sängliggandes i stort sett hela dagen. Hon var i alla fall på sin fysiklektion, men sedan efter det så har det varit vila som har varit. Dock har det inte hjälpt så mycket, är fortfarande sjukt sliten, och trött. Kan fortfarande inte sova om nätterna, eller dagarna heller för den delen. Men det blir förhoppningsvis bra på den fronten snart. Det måste bli det ifall skola, jobb och bandy ska hinnas med. Jag kommer att fixa det, det gör jag alltid.
Det finns egentligen inget att säga, men ändå så mycket. Jag vill inte säga någonting egentligen, jag vill ingenting med dig. Du är inte en del av mitt liv, jag vill inte ha dig som en del av mitt liv. Men du verkar inte förstå det.
Du har gjort fel. Du får stå ditt kast nu. Du borde vara glad. Du fick precis som du ville. Och jag mår bra. Jag är glad. Jag undrar verkligen vad du har att vara sur över, nu när det är precis så som du ville ha det?
Finns det någon vettig människa där ute som kan veta? Varför ska dessa människor alltid förstöra för alla andra för att få som de vill, men sedan aldrig vara nöjda?
Tyvärr så skiter inte jag i mina nära och kära så som du gör och för att inte såra dem eller sätta dem i jobba situationer så tvingas jag se dig i ögonen. Jag tvingas prata med dig. Jag tvingas känna din närvaro. Egentligen vill jag ingenting med dig. Men jag måste. Jag ställer upp för de andra, ser till så att det inte känns jobbigt för dem, ser till så att de inte tvingas välja. För om de skulle välja, ja, då är svaret ganska självklart. Jag får vara kvar, du kastas bort! Fast du förtjänar egentligen inte bättre.
Nu ska sömnbruttan försöka få lite sömn vilket ter sig vara omöjligt för sängen är alldeles för ont i ryggen, och fötterna är alldeles för onda för sömnen och katten är för tokig för lugnet. Men vila lugnt!
I can't be bothered
Närvaro
Visserligen har jag faktiskt denna helg tagit det ganska lugnt och ägnat mycket tid och min egen vilja och mina egna saker. Jag har ju som sagt till och med varit på hockey enbart för mig själv. Alla dessa saker och stunder som jag har givit mig själv har faktiskt gjort mig gott i själen. Min själ är hel igen. Min själ är fylld med energi igen. Min själ är glad igen. Min själ är jag.
Och jag vet att imorgon kommer glädjen återfinna sig till fullo igen. Imorgon kommer bli en bra dag. Imorgon är en bra dag. Jag ska ringa två samtal, ett som kommer ordna min ekonomi, och ett som kommer laga min kropp. Efter det kommer jag få bra besked från min fysiklärare, som alltid. Efter det ska jag imponera på alla andra lärare med min intelligens. Jag kommer även träffa världens smartaste barn. Jag kommer att ordna bästa presenten till käre mor. Och jag kommer snöra på mig skridskorna och fokusera imorgon och strunta i smärtan, det kommer bli en bra träning imorgon. Plus det största av allt, imorgon kommer alla bekymmer att försvinna igen! Jag verkligen längtar efter imorgon!
Dagen i all äro har spenderats med att fira kära mormor då hon fyller år kommande vecka. Mormor fick presenter och vi bjöds på gudomligt god mat (som alltid hemma hos mormor). Paltkoma är ingenting jämfört vad man får av mormors mat. Det finns verkligen inget slut på ätandet när hennes hemmagjorda köttbullar letar sig in i munnen på en. Det går inte att sluta! Tack älskade mormor för denna dag!
Vi har även lekt med det lilla barnet idag, rest igenom ovackra Forshaga, varit till Kil och lämnat en dator, och pratat i telefon med vackra människor, samt sett Butterfly Effect 3. Dagen avslutades med ännu mer TV. Sådär lugnt och bra som det bara kan bli.
Nu ska vi avnjuta lite Mad Men säsong 3 innan John Blund kommer och våldgästar. Det finns ju en risk att han har glömt bort mig idag igen. Men jag vet att han återkommer imorgon. Imorgon som är en av årets bästa dagar. För det har jag bestämt. Sådetså!
Hujedamej, nu fryser fötterna. Hejdå vänner, hej täcket!
Fuck you, you hoe, I don't want you back
Dissa
Jag kan se att det är en väldigt bra sak. För jag mår så sjukt mycket bättre nu för tiden. Det är helt underbart. Jag ser verkligen meningen med livet. Och jag tänker absolut inte slösa bort den på onödiga människor och varelser runt omkring min tillvaro. Det låter säkerligen väldigt själviskt. Men hur tusan ska jag kunna ställa upp för alla viktiga, som behöver mig, om jag inte sållar bort de som får mig att må dåligt?
Jag har insett att jag träffar alldeles för mycket folk och knyter kontaker med de människorna för lätt. Så nu, alla ni kära, som inte är speciella, ni får vänta på eran tur. Det finns även ett fåtal personer som man faktiskt har en historia och en dåtid med. Precis så, en dåtid, den var, den finns inte längre. Och de människorna eller varelserna, kalla det vad du vill, de finns liksom inte kvar i mitt nätverk just nu. Och jag vet inte om de någonsin mer kommer att göra det. Men varför umgås med människor som bara drar ner en?
Min nya filosofi är att ensam är starkast! Och gladast!
Man brukar ju säga att man inte inser vad man har förrän man har förlorat det. Jag har insett med många saker i mitt liv att de inte var något speciellt, att jag inte borde ödslat tid på dem, att jag faktiskt inte bryr mig när jag har förlorat dem. Kan helt ärligt säga att vissa saker och människor behöver man inte i sitt liv. Vi alla blir mycket bättre medmänniskor när vi är glada och lyckliga. Visserligen skulle hela världen vara mycket bättre utan de människorna som bara drar ner andra, men jag står inte riktigt i makt för att kunna avverka så många människor på denna jord, så det jobbet lämnar jag åt en högre makt. :)
En väldigt vis människa sa idag till mig att i en riktig vänskap så behöver man inte höras varje dag, att det kan gå en månad eller två, men man är fortfarande lika bra vänner. Ganska sant tyckte jag. Men man kan ju om man vill välja att inte höras också och avsluta vänskapen. Den där riktiga vänskapen, det är inget man borde avsluta, och inget jag någonsin tänker göra med de som står mig närmast hjärtat. Att man däremot på gamla dar har insett vad riktig vänskap är är en annan femma. Just nu finns det exakt sju personer i mitt liv, som vet allt, som känner mig som mig. Och det finns även de som betyder extremt mycket, men som inte behöver dela min börda. Och det är alla ni tillsammans som gör min värld hel. Speciellt lilla Luna! :)
Mitt lyckorus har varit nere de senaste tre dagarna. Vet inte varför. Har inte kunnat sova, har konstant huvudvärk, ledband som gör ondare än någonsin, och annat otrevligt. Men jag håller i. Det här är nog bara en snabbvisit av svacka i glada jag som är och hälsar på. Det blir nog bättring snart. Jag har ju trots allt sett en Frölunda-match live där Frölunda vann, gått på Harry Koppi, vart på skridskor två gånger, hört Luna säga "jag älskar dig" till mig, faktiskt gjort uppgifter i fysiken i tid, varit med massa underbara människor, allt under en och samma vecka. Inget kan egentligen förstöra för mig nu. Inte ens dessa energisugande människorna. Ni är som nålar i en höstack för mig. INGETING!
Jag hade en vän en gång i tiden (antagligen en av de jag lämnat bort) hon sa till mig vad hon älskar här i livet. Vilken sport hon älskade, vilken musik hon älskade, vilken pojke hon älskade, vilken mat hon älskade. Jag såg henne enbart dissa sin älsklingssport för att hellre jaga pojkar och leka fjortonåring igen. Jag hörde aldrig hennes älsklingsmusik, bara den musik pojkarna hon jagade lyssnade på. Jag träffade aldrig pojken hon älskade, för han fanns inte, hon ville bara ha alla. Jag såg henne aldrig äta sin favoritmat, för hon åt alltid samma som oss andra. Hon var aldrig sig själv. Hon hade aldrig en egen personlighet. Hon lånade lite av alla hon känner. Och hon vägrade låta någon älska någon annan än bara henne. Hon var en sådan vän som bara fick mig att må dåligt. Och alla andra.
Förstår ni nu varför jag kan vara så självisk och bara bry mig om de människor som får mig att må bra?
Your pain is my pleasure
