Bevis
Jag fick tydligen ett anställningsbevis idag. Så fort jag har skrivit under det så är jag anställd. Av Hammarö Kommun inom förskoleverksamheten. Sedärja, vad en kan. Men det är provanställning fram tills Mars, sedan får vi se vad som händer. Har i alla fall en sak till att sysslosätta mig med.
Dagen som varit såg inte riktigt ut som planerat, för den här kvinnan har varit ganska dålig och sängliggandes i stort sett hela dagen. Hon var i alla fall på sin fysiklektion, men sedan efter det så har det varit vila som har varit. Dock har det inte hjälpt så mycket, är fortfarande sjukt sliten, och trött. Kan fortfarande inte sova om nätterna, eller dagarna heller för den delen. Men det blir förhoppningsvis bra på den fronten snart. Det måste bli det ifall skola, jobb och bandy ska hinnas med. Jag kommer att fixa det, det gör jag alltid.
Det finns egentligen inget att säga, men ändå så mycket. Jag vill inte säga någonting egentligen, jag vill ingenting med dig. Du är inte en del av mitt liv, jag vill inte ha dig som en del av mitt liv. Men du verkar inte förstå det.
Du har gjort fel. Du får stå ditt kast nu. Du borde vara glad. Du fick precis som du ville. Och jag mår bra. Jag är glad. Jag undrar verkligen vad du har att vara sur över, nu när det är precis så som du ville ha det?
Finns det någon vettig människa där ute som kan veta? Varför ska dessa människor alltid förstöra för alla andra för att få som de vill, men sedan aldrig vara nöjda?
Tyvärr så skiter inte jag i mina nära och kära så som du gör och för att inte såra dem eller sätta dem i jobba situationer så tvingas jag se dig i ögonen. Jag tvingas prata med dig. Jag tvingas känna din närvaro. Egentligen vill jag ingenting med dig. Men jag måste. Jag ställer upp för de andra, ser till så att det inte känns jobbigt för dem, ser till så att de inte tvingas välja. För om de skulle välja, ja, då är svaret ganska självklart. Jag får vara kvar, du kastas bort! Fast du förtjänar egentligen inte bättre.
Nu ska sömnbruttan försöka få lite sömn vilket ter sig vara omöjligt för sängen är alldeles för ont i ryggen, och fötterna är alldeles för onda för sömnen och katten är för tokig för lugnet. Men vila lugnt!
I can't be bothered
