Jordan

Det var en gång en flicka, som älskade hårdrock. Hon var inte speciellt gammal när hon började lyssna på denna gudomliga musik. Och hon var inte heller gammal när hon lärde sig att tanka musik från internet på sin dator. Och en dag då satt hon, hon skulle tanka lite Iron Maiden, för det va några få låtar som fattades för en komplett samling. Nedladdning klart. Och på med musiken. "Men vad är detta?" undrar flickan, "det här låter konstigt, men väldigt bra" tänkte hon och funderade över detta märkliga fenomen. Hur kunde Iron Maiden bli till en svensk lite mystisk basröst? Den enda förklarningen till detta som flickan fick var att hon fått hem helt fel låt och musik, det var Vinter över ån med Lars Winnerbäck. Flickan lyssnade om och om på låten, det gick inte att sluta, det var beroendeframkallande och alldeles magiskt. Flickan var kär.
Även om hennes kärlek till hårdrocken aldrig kommer släppa, så var det här något nytt, något underbart och alldeles sådär pirrigt som det är när man är nykär. Flickan tankade mer, och efter det bestod hennes samling av hårdrock och Lars Winnerbäck.

Och så hände det som så att flickan växte upp lite, och blev helt plötsligt kvinna. En kvinna som skulle jobba på Lasse's turnéspelning i Karlstad. Självklart sa hon, en gratis konsertbiljett och några timmars betalt. Inga problem. Så dagen börjar självklart med att kvinnan missar bussen, vilket händer rätt ofta nu för tiden. Men hon tar sig in till stora staden, näst intill i tid. Då möter hon upp en annan kvinna som hon bestämt träff med dagen innan. Och tillsammans anländer de till "arbetet". Det finns inget att göra. Men snart fanns det. Och det var full rulle. Tält skulle upp, kaffemaskiner skulle upp, porslin skulle upp, pyntas skulle det, och kvinnan var även tvungen att springa ut i rabatten och stjäla lite fina blommor från Karlstad Kommun för att ha som dekoration. Massa bänkar och bord skulle bäras fram och ställas upp. Springa mellan varmkök och kallkök. Jobba i kallköket, skala morötter, gröpa ur gurka, hämta mer saker, skiva gurka, riva ost, springa fram och tillbaka, riva ännu mer ost, osv. Till slut kommer kvinnornas överordnare. De ska få nytt jobb nu. Dom ska få jobba i alla logerna. I logerna, vilket rimligtvis måste innebära nära kontakt med Lasse W och hans prylar. Kvinnorna skyndar sig iväg för att äta för att sedan börja fixa åt självaste Lasse W. Det här är en av de bästa dagarna i deras liv.
Och i logen så får dom duka fram, göra fint, förse folket med öl, koka kaffe, förse dom med handdukar, ljuslyktor, tända alla ljus, diska Lasse's vinglas, hämta maten åt dem osv. Kvinnan kom även på att vi kunde lägga fram målarkritor och målarpapper åt Lasse. Det gjorde de. Kvinnorna speglar sig i Lasse's spegel i hans garderob. De va finare än någonsin i den spegeln. Sen gick det mest ut på att kvinnorna skulle allmänt hänga runt logerna och finnas i närheten ifall det behövdes något. Och Lasse han går där, förbi kvinnorna, som nu fått sällskap av ett tredje barn. Lasse går nära. Han är gudomlig. Kvinnorna och barnet kan höra hans röst. Sen börjar Lasse spela och sjunga och då är kvinnorna och barnet lediga, dom springer iväg för att kolla. Dom står ganska långt fram. Lasse kan trolla, han är magi. Sen ringer kvinnorna och barnets nya överordnare och säger att vi behöver städa lite i logen under hans spelning. Diska glasen, kanske fylla på dryck, koka nytt kaffe och sådär. De är så glada så några få minuter kan de missa, de gör ju det för Lasse's skull. När allt är fixat springer kvinnorna och barnet tillbaka till spelningen, och står långt fram igen. De knör sig lite. Kvinnan önskade att Miss Li kunde komma upp på scenen med Lasse och sjunga Om du lämnade mig nu, men hon verkar inte komma. Sen är allt slut, och kvinnorna och barnet springer in och står utanför logen. Lasse går förbi igen. Han är söt. Kvinnorna och barnet börjar städa i logen bredvid Lasse's. Lasse går igenom för att gå på toa. "Goddag, va fint ni gör det" säger Lasse till kvinnorna och barnet. Kvinnorna och barnet kissar nästan på sig av förtjusning. Han är så nära, kvinnan kan ta på han. Sen när han kommer tillbaka är det lite trångt så kvinnan får stå och trängas lite med Lasse innan han och hans vänner kan ta sig förbi. Kvinnan tycker om det, hon tycker det är mysigt att trängas med Lasse W. Sen åker Lasse. Och snart är kvinnorna och barnet färdiga, dom ska hem. Den andra kvinnan går hem och kvinnan och barnet sitter och väntar på bussen hem. Jättetrötta. Jättelyckliga. Kvinnan säljer en cigarett till en trevlig norrman för 100 kr. Det tyckte kvinnans plånbok om. Sen kliver kvinnan och barnet på bussen och åker hem. Morgonen vaknar kvinnan upp och läser NWT, Miss Li var visst där, hon sjöng visst Om du lämnade mig nu. Kvinnan är besviken. Kvinnan diskade Lasse's vinglas när han sjöng med Miss Li. Kvinnan hörde det inte ens. Kvinnan känner sig deprimerad. Men kvinnan blir snart glad igen. Lasse's hälsning på kvinnan var allt som behövdes. Lasse är allt. Lasse är MAGI!

jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Så svåra att finna ibland. Jag vet inte vad.

Allt går emot, allt är fel, allt är dyrt. Just det, en såndär riktig skräpdag, då allt är megaskräp, och jag inte tänker ödsla minsta lilla energi på att hålla humöret uppe. Men igår var min kreativa sida framme igen, dock verkar den försvunnit idag.
Dagen har sett ut som så att allt har handlat om massa räkningar jag ska betala med obefintliga pengar. Problem med mitt universitetssökande, problem med dator och internet, problem med jobbsökande, problem med typ allt, och oväntat besök. Ja, helt enkelt en såndär dag, när jag inte vill vara superglad, så därför är jag bitter.
Just ja, imorgon måste jag in till stan och bestämma mig för vilka satans glasögon jag vill ha. Just det, ni hörde rätt, glasögon! Typiskt. Tack och lov behöver jag bara ha dom vid läsning, tv-tittande och bilkörning om jag behöver. Känns som en extremt onödig kostnad när jag inte lider av det. Har inte ont i huvudet, ser inte dåligt och har inte märkt någonting. Kul. Dessutom har jag mongofel på ena ögat, inte vanligt brytningsfel utan nått extra konstigt. Jaja, det är som det är och nu måste jag vidare. Måste ut på gatan i natt så att jag har råd med alla mina kommande räkningar.

det är ett idogt jobb ...

Har näst intill förlorat min resturangoskuld i Karlstad. Vet helt ärligt inte om jag har ätit på resturang i Karlstad förut, och absolut inte när det var och vart det var i sånt fall.
PASHA hade i alla fall suverän mat. Även ifall inte jag tyckte om den direkt, vilket inte är så ovanligt då mina smaklökar är typ överutvecklade och avskyr det mesta. Men maten va riktigt färsk och riktigt bra tillagad, även ifall ja, smaken och kryddningen fick det att vrida sig i magen på mig. Superbra lunchbuffé med tre olika rätter, en kyckling med gorgonzola, en fiskgratäng med mozzarella och libanesisk tawa. Det enda som riktigt funkade för mig var fisken, den va suverän! Har aldrig sett sånt fint fiskkött förut. Vet dock inte vad det är för fisk, men suverän i alla fall. Kycklingen gick för mig att äta när jag drog av skinnet och gorgonzolan, tycker nämligen inte om det, men kycklingen i sig var också riktigt fint kött och riktigt bra tillagat, libanesisk tawa däremot som är någon köttfärsliknande rätt var på tok helt fel för mig, riktigt fel smaker och allmänt jättehemskt att äta, för mig, rätten i sig var väl bra gjord men tålde inte smaken, mor däremot älskade den. Till detta fanns även tillhörande ris och potatis, som jag inte har något att säga om egentligen, smakade bra helt enkelt. Man har även salladsbuffé, men även denna va lite fel för mig, då det är någon form av olja, vinäger, någonting på med för fel kryddning för min del, även detta gillade mor, så det är antagligen bara mina smaklökar som spökar igen. Men det finns en hel del salladsmöjligheter. Dessutom ingick vedungsbakat bröd som var gudomligt gott! Och allt avslutades med kaffe och kaka som ingår i oriset. Och kaffet var riktigt perfekt, sådär starkt som jag vill ha det och väldigt fylligt. Även kakan va riktigt god, riktigt mycket smak i den med.
Och även ifall det var en lunchbuffé så är stället väldigt fint och mysigt och man trivs bra där. Även väldigt trevlig personal.
Ett riktigt bra ställe ifall man ska äta ute och vill ha ordentlig och bra tillagad mat, så testa på det!

Ligger på Rudsvägen 10 på Norrstrand i Karlstad! Tveka inte, bara ät och njut!

Ett tips till alla er därute som har möjlighet att välja sina syskon, välj dom inte alls. Min kära lillasyster är nog nått av det värsta som finns ibland, för större delen av tiden faktiskt. Tänk omman fick möblera om lite i sin släkt, så hon kunde vara en kusin eller tremänning eller nått. Då måste jag inte träffa henne så ofta och då måste jag inte älska henne obehindrat. Ja, ifall man fick byta bort Amanda ibland så hade det varit väldigt bra, bara få en liten paus från henne ibland. Men, nu sitter jag fast med henne. Dock har hon spelat sitt sista lilla spel med mig. Jag kommer då aldrig ställa upp med att hämta, skjutsa, fixa nått åt henne mer. Nej, nu får hon klara sig själv skitongen! Just det, så jag hoppas innerligt på att denna varelse (ja, just för tillfället är hon inte mer än så) ska växa upp och bete sig som en normal och mogen 20-åring. Men det är antagligen för mycket begärt. Och jag slår vad om att hon inom någon timme ringer och måste ha skjuts hem från stan, för hon är så bakis så hon inte klarar av att ta bussen. Och ja, det har hänt många gånger det här också. Kanske ska ta och hämta henne och åka dumpa henne i skogen där det inte går några bussar ens, och komma tillbaka en timme senare och se hur långt hon kommit?
Nej, en riktig jävla skitonge är vad hon är, tyvärr älskar jag henne ändå!

massvis med rutiner, alla har rutiner, mer eller mindre. Jag funderar just nu på vilka mina rutiner är, vad jag vill ha för rutiner i mitt liv? Duscha, borsta tänderna, äta, sova, men vad mer? Vika tvätt, tandtråda tänderna, tömma askkoppen, vattna blommorna, morgongympa?? Jag vet inte. Stiga upp tidigt och göra något vettigt av dagen? Kan det vara en rutin? Det finns massa man kan göra på dagsvana, och massa som man gör på beställning. Måste man ha rutiner för att få vardagen att flyta på, eller tröttnar man för fort på tillvaron då? Jag vet verkligen ingenting, och försöker ta livet som det kommer, dock känns det som om jag förlorar mer tid av att flumma runt sådär.
Om inte annat så vet jag inte vad jag vill göra nu. Vill jag plugga, vill jag jobba? Jag vet att jag vill flytta till eget och bo bland mina egna grejer, torka mig på mina egna handdukar, använda mina egna bestick, skura mitt eget golv. Men där kommer jobbgrejen in. Enda jobbet som känns möjligt nu är england, och dit finns det inte en chans att jag kan ta med mtit svenska liv. Men om jag pluggar då? Ska jag behöva söka ett till stuidelön och samla ihop mer skulder bara för att ha råd att bo ensam? Inget är lätt, allt är svårt.
Tiden får lösa detta åt mig. Orkar inte bry mig för stunden. Nu ska jag leva.


Ain't nobody's business what I'm doing with my life,
So if I should feel like wasting it all that should be alright.

Har varit även idag och besökt Komvux i Karlstad. När jag va där igår så va det självklart stängt, otroligt roligt, speciellt då jag kollade upp öppetiderna innan jag åkte. Och eftersom dom där satans ansökningsblanketterna inte går att skriva ut så är man numera tvungen att åka in. Ha i alla fall lämnat min ansökan idag. Matematik C, Fysik A, Kemi A och Biologi A. Hoppas på det bästa. Valde att läsa på distans som andrahandsval, så jag hoppas verkligen inte dom nekar mig. Dock har jag inte en aning om hur jag gör om jag tvingas att läsa på distans och ska klara Kemin helt på egen hand. Jag må ha lyckats bra med många ämnen i skolan utan svårigheter, men Kemi är inte nått av dom. Om jag blir helt utelämnad och ska läsa Kemin helt själv, så får vi helt enkelt se. Behöver den för att ta mig in på Maskiningejör, vilket för tillfället känns som ett rimligt mål då jag inte vet hur det kommer se ut med jobb för min del.
Om jag får ett jobb, eller mer jobb i England så tar jag självklart det, men om det nu är riktigt illa och det kommer vara ont med jobb, varför inte plugga och vidareutbilda sig?
Ringde även Hässlö igår, och pratade med RastaPer, och som det ser ut just nu så får jag inte göra något förrän i vår, vilket suger. Och får jag inte komvux nu så har jag inget att göra alls. Alla kurser och program med lediga platser kräver minst Matte C / Matte D som behörighet, ofta Fysik A / Fysik B och även Kemi A. Vilket innebär att jag är helt körd.

Vi får se vad som händer. Och även ifall jag jobbar så funderar jag på att plugga deltid på sidan av. För den dagen, om den kommer vill jag kunna söka en utbildning utan att hindras av mitt fattiga slutbetyg. Men det finns en positiv sak med allt, jag har tillräckligt bra betyg för att komma in på alla utbildningar jag någonsin varit intresserad av. Så jag behöver i alla fall inte plugga upp några av dom ämnena jag redan har, tack och lov!

Nu blir det mat, matprogram, och sedan shopping med monopolpengar! Ha det fint gott folk!


Rock, rock, rock, rock, rock'n'roll high school

Har äntligen förlorat min Freddy Kruger oskuld. Första filmen avklarad, och förhoppningsvis dom andra inom snart framtid också! Filmen höll typ dom förväntningar jag hade på den, lite halvdålig skräck med tanke på åldern, men ändå sebar. Helt okej, och jag hoppas dom kommande bjuder på mer spänning. Och mindre ungfula skådisar.
Undrar dock just nu hur min natt kommer se ut. Med tanke på att jag efter en kvälls läsning av en deckare drömmer att jag ska iväg in till vår stads kära "Hamnfestival" och se Markus Krunegård bland annat. Då jag tycker att det är ofantligt gott med öl stog jag i öl-tältet och hinkade i mig en "stor stark" när jag ser jag ett svart artistband på någons handled och inser att det är själva Markus Krunegård där inne, jag är ju trots allt VIP, och tycker mig äga rätten att få tala med denna gudasbegåvning. Så jag går fram till honom och samtalar, vi finner varandra direkt och skrattar och har roligt. Då frågar han mig ifall jag vill vara hans "dejt" under hans spelning. Jag svarar självklart ja, lite fundersamt, då jag undrar hur jag skulle kunna vara det när han är uppe på scenen och sjunger. Då avslöjar han en hemlighet för mig. Det är inte han som sjunger under hans spelningar, det är hans "look-a-like", och berättar att han alltid står i publiken. Och spelningen drar igång, där står jag med Markus Krunegård som min dejt inte hans egen spelning. Kvällen börjar nå sitt slut, och det är dags för mig att vandra den långa kilometern hem. Jag och Markus skilljs åt, vi lovar varandra att hålla kontakten och sen går jag. Det dröjer inte många meter innan en kille med pistol hoppar fram och hotar att våldta och råna. Efter någon minuts halvdant slagsmål kommer ett gäng killar och går emellan, och räddar mig från denne störde man. Dessa killar bestämmer sig för att en oskyldig liten flicka som jag klarar sig inte ensam ute så sent på natten, så de följer mig hem. Strax därpå hoppar en annan kille fram med pistol och hotar oss allihopa. Jag som är trött på skiten börjar käfta emot och försöker slå undan hans pistol, då drar han fram en polisbricka och förklarar att han jobbar som "rånare" för att undersöka hur folk reagerar vid ett sådant tillfälle. Illa valt av han. När vi alla lugnat oss lite försöker han anhålla mig för undanhållande av sanning, då jag hade sagt att jag inte hade några pengar eller någon mobil när han försökte råna mig. Efter mycket kalabalik och många polismän senare lyckas jag frikänna mig själv och fortsätter nu min vandring hem igen, ensam. Jag har gått någon minut när en kille med kniv hoppar fram och vill råna och våldta mig. Med en snygg karatespark är han avväpnad och får panik och springer därifrån. Jag börjar bli riktigt irriterad, fortsätter hem, då någon kille, den här gången en obeväpnad försöker hoppa på mig. Den här gången blir jag riktigt förbannad, slår killen ganska blodig, och inser att jag är grym på att slåss. Kanske mitt blivande yrke. Efter mycket krångel och mycket folk är jag äntligen nästan hemma när jag stöter på Gollum, och han kära vänner va en av de trevligare jag träffade denna kvällen.

Därför undrar jag nu vad Freddy Kruger kommer göra med mina drömmar?



One....Two.... Freddy's coming for you...

Börjar lite smått irritera mig på alla människor i min närvaro och allmänt runt omkring mig som alla lider av "livspanik" i alla dess former. Ja, man kan älska varandra och vilja skaffa sig barn, hus, hund, bil, förlova sig, gifta sig, skilja sig och alla andra godbitar. Men varför undrar jag då? Varför ska man låsa sig för resten av sitt liv, redan nu, redan vid 20 års ålder. Varför finns denna panik? Jag har så oerhört svårt att se problemet med att utbilda sig och skaffa ett jobb, ett hus, en fast inkomst innan man skaffar barn och diverse sakerna. Men det kanske bara är jag. Jag vill vara ung, jag vill leva, jag finna intressen, den sanna livskamraten, lärodom. Jag vill se andra länders kulturer, jag vill resa runt och se vackra städer och byggnader. Och jag vill inte göra det i den situation där jag har barn och tvingas lämna mitt barn hos en barnvakt, eller tvingas anpasssa mina resor efter ett barnvänligt hotell, strand, stad, land. Men det kanske bara är jag som anser att livet är värt att upptäckas innan man skapar ett själv?
Och jag stödjer för fem öre inte unga mödrar. Alla har ett val när det gäller sitt sexliv. Inget sexliv alls, kondom, preventivmedel, abort (vilket är lite emot mina åsikter, men det finns fortfarande möjligheten), m.m. Därför har jag även svårt att se dessa unga mödrar som speciella och så duktiga som klarar av att bli mor i ett sådant tidigt skede i deras liv. Om man är mogen nog att ha sexuellt umgänge utan skydd, då är man mogen nog att bli mor, that's it. Sluta hylla dessa människor som att dom vore bättre än en mor som är 30 år.
Och förlovningar, som nästan är mer trend än att skaffa barn vid 18. Vart finns gränserna. Varför måste man förlova sig när man varit tillsammans i några månader? Javisst, ni älskar varandra, men har ni testat på livet tillsammans än? Panik över att få ett bevis på att man är tillsammans. Varför räcker det inte med att säga: jag älskar dig till varandra längre? När och om jag förlovar mig, så kommer det vara med en karl (förhoppningsvis) som jag har rest världen runt med, älskat i vårt och torrt, delat kunskap med, delat glädje och sorg med, någon jag känner innan och utan, någon som alltid kommer finnas vid min sida. Inte något ragg som jag dejtat i fyra månader. Men kära vänner, detta är ju bara jag.
Och giftermål behöver vi nog inte ens diskutera, kommer inte på fråga. Anti giftemål och extremt anti bröllop. Speciellt kyrkobröllop med klänning, präst, riskastning, mottagning, dans, m.m. Kommer inte ske. Om det någon gång är så att jag ändrar uppfattning om giftemål kommer det ske i tystnad med min karl, mig själv och ett litet vittne. Inte mer än så. Det finns fördelar och nackdelar för alla förhållanden med giftemål, och fördelarna är desto fler än nackdelarna, det vet jag, men fortfarande finns det är livssugen människa inom mig som anser att jag kan älska någon tillräckligt utan en ring på fingret, utan ett papper, utan samma efternamn (för mitt byter jag inte bort ändå), utan ett gemensamt bankkonto och diverse juridiska fördelar. Men det är jag, och jag är stolt över att vilja leva mitt liv, roa mig, lära mig, utforska världen, misslyckas, ta mig upp på fötter igen, bli en yrkeskvinna, osv, innan jag förlovar mig, gifter mig eller skaffar barn.


"du är ung så njut av livet, stopp och belägg, ta inget för givet"