Tragiskt
Känns faktiskt ganska fel och tragiskt att säga hejdå till alla (nästan alla) och ändå ha fyra nätter kvar att göra.
Hade hellre slutat under a-checks nätterna. Nu känns bara dom kommande nätterna lite halvfejk.
Ni vet alla människor som tycker om att göra storslagna entréer!? Jag är tvärtom. Jag vill göra ett storslaget hejdå!
Nu blir det inte så, men jag får göra det bästa av situationen. Det är ju trots allt ett jobb jag trivs med och tycker om så nu ska jag bara njuta av dom kommande nätterna.
Nästa gång kommer det att bli bättre, för nu har jag lärt mig min läxa. Jag måste verkligen sluta leva i nuet och börja tänka framåt.
Det är inte så att jag inte tänker framåt ekonomiskt, eller att jag inte planerar eller har planer, inte heller så att jag inte vet vad som kommer ske i framtiden. Men jag har helt enkelt varit för nöjd med situationen för stunden för att ens komma ihåg framtiden.
Inget är ju över än, och med lite medgång kan jag kanske använda det där esset jag har i rockärmen!
Pösss å gonatt
