Jordan

Det vart tydligen bio idag med syster och herr Larsson. En oväntad vänskap såg vi. Jag blev lagom chockad när filmen startade och dom pratade franska. Men det va ingen jobbig fransk film i alla fall. Även ifall den va lite för mycket dravelfilm för mig så va den helt okej bra.
Nu taggar jag skräck med syster och snart även Matilda. Får se vad det blir, förhoppningsvis blir det mycket blod och sådär lagom nervpirrande!

Pösa folket

Ja, jag va en av dom som faktiskt tänkte stänga av TVn. Först tänkte jag köra dubbelt och ha darten igång samtidigt, men det funkade ju inte så då fortsatte jag att kolla på fotbollen, och det var ju bra tur. Vilken match! Fyfan, ligga under med fyra mål mot Tyskland och spela lika. Helt otroligt! Vilken bedrift!
Jag är grymt imponerad av styrkan svenskarna hade under sista delen av matchen. Vilken disciplin, vilken motivation, vilken vilja. Idag är en sådan där dag man kan vara stolt över svensk i fotbollsvärlden. Dom dagarna får man inte allt för ofta.

Däremot, hoppas jag verkligen att svenska supporters förstår att det här inte kommer hända igen på länge, för alla förväntningar svenska supporters har på landslaget är löjligt. Jag avskyr alla dom där som inför varje match hoppas på en skräll från Sverige och sen snackar skit om vilket dåligt lag vi har. Gläds åt när Sverige spelar bra och sörj när det går sämre, kasta inte en jäkla skit på alla.
Jag är stolt svensk idag, men tar avstånd från all supporterskara.

Grymt jobbat!!

Har velat färga mitt hår i flera veckor nu, men har verkligen inte haft möjlighet. Så idag kände jag, att jag måste göra nånting åt det, att jag va uttråkad. Så jag gick till köket, hämtade kökssaxen och in på toaletten och klippte lugg. Så nu har jag helt plötsligt lugg igen. Vilket egentligen är ganska dumt. Lockigt och lugg är väl inte alltid den bästa kombinationen, så jag får väl se hur länge jag orkar. Tack och lov växer håret som ogräs, så det dröjer väl inte för länge innan jag har längderna tillbaka.
Kära S fick klippa till det lite bättre (svårt att göra själv med kökssax) så snart lägger det sig nog bra, annars får jag börja använda keps!

Tänkte spendera kvällen med dart och fotboll, dock verkar inte darten funka och fotbollen och 3-0 efter första halvlek är inte så jäkla underhållande faktiskt..

Satt och kollade igenom alla bilder jag hade på iPaden för att rensa den lite, hittade en hel massa skojsigt, som jag tydligen har varit inne och läst och printscreenat. Saker jag inte ens kom ihåg.

Från alla möjliga sjuka forum på fb, till frukostläsning med idiotisk politik (SD, satt och gick igenom deras åsikter under frukosten i en veckas tid för att försöka förstå vad det finns för anledningar till att folk röstade på dom, kom inte fram till nått vettigt alls), till skrattattacker och magknip från att ha läst massa sjukt roliga kontaktannonser på bodycontact, bilder och massa, massa annat.

Här får ni ett litet smakprov (varning för vissa vulgära ord):

Vissa saker är bara helt fel och bara går fel, jag försöker komma på lösningar på det mesta, men just nu verkar det lite halvt lönlöst.
Jag vänder och vrider på det, men vad jag än kommer fram till, så är det inte "rätt". Jag vet vad jag borde göra, och inte göra, men det är inte lätt. Att vilja en sak, men att veta att det är fel. Så hur gör man att det som känns rätt känns fel och det som känns fel känns rätt?

Hela den här dagen har varit en såndär klumpig dag. Råkar hälla ut havregryn över hela köket, bränner mig själv, skadar mig själv, osv. Massa tokiga klumpigheter. Men det som inte dödar, det härdar! Lite kul är det ju också.

Jag ska fortsätta mitt ovettiga liv nu och faktiskt diska, eller nått.

Sitter och krånglar och försökte hitta ett sätt att ansöka till den bastermin jag vill läsa på universitetet till våren. Och det var ju i princip omöjligt. Jag hade tänkt att gå en renodlad bastermin för behörighet till ingenjör, men jag var redan nu tvungen att välja bastermin till ett specifikt program. Vilket suger lite. Jag kan ju inte ansöka till hur många basterminer som helst, och redan nu sålla ut allting känns hårt. Visserligen är jag nästan helt säker på vad jag vill läsa, men ändå, jag vill ju ha möjlighet att bestämma mig i vår, inte nu. Jag vet inte ens vad som ingår i dom basterminerna jag sökte. Jag behöver bara matematik D och fysik B, men jag skulle gärna slänga in kemi B och engelska C också för lite meritpoäng. Jag behöver ju några extra poäng, med tanke på att mina betyg som va väldigt bra när jag gick ut gymnasiet är med dagens konkurrens inte alls lika bra längre. Varför har alla andra fått för sig att skaffa sig bra betyg nu, när jag vill ansöka? Mitt snitt har sjunkit dessutom eftersom KOMVUX vägrade dela ut MVG'n i två kurser när jag pluggade där. "Nej, vi sätter inte MVG på den här kursen." Tack, vad snällt, tyckte jag som va den enda som nästan hade fullpoäng på alla prov, test och laborationer. Hade jag bara fått högsta betyg i en av kurserna hade mitt snitt legat kvar som innan, och det vet jag duger, men nu, nu är det mer riskfyllt.
Skitsamma, får se om jag kommer in, annars blir det KOMVUX igen, och den här gången ska jag vara seriös i sånt fall och se till att få de betygen jag förtjänar så jag tar mig in.

Jag valde i alla fall mekatronik (som inte ens är ett ord på min iPhone?) i första hand och maskin i andra, och inget i tredje, än så länge finns det inget annat i Karlstad som intressant.
Chalmers är intressant, men med tanke på att jag har nästan bestämt mig för att bo på hemmaplan ett tag så blir det svårt. Dessutom så är snittet högre på Chalmers i år, det va senast två år sen (förra året tror jag dom dög till att komma in som reserv) mina betyg dög till den utbildningen på Chalmers, tyvärr.
Idag kan jag verkligen ångra att jag inte va seriösare i gymnasiet. Alldeles för mycket skolk, dessutom hade jag det för lätt i skolan, jag behövde inte plugga utan det mesta klarade jag ändå, så då sket jag i att få så bra betyg som möjligt. Ågren. Idag. Men det är alltid lättare att vara efterklok..

Blir dock lite mer lack på den där studievägledaren som sa åt mig att jag visst kunde välja en öppen bastermin. Hon hade ju verkligen inte koll på någonting. Det enda hon hjälpte mig med va att ge mig datum på sista ansökan, och att engelska C ger mig meritpoäng. Engelska C borde jag kunna dova mig igenom och samtidigt bli godkänd, så det känns bra.
Så om det nu blir så att jag kommer in på kau så kommer inte engelskan att ingå, utan jag måste läsa den på KOMVUX, vilket innebär att basterminen som är på 100% (vet inte vad för kurser som ingår) plus engelska på 25%, plus jobb upp till 75% i månaden, kommer att bli en rolig resa för mig. Jag har gjort mer tidigare, och då gick det ju bra.
Nej, nu får jag vänta några dagar, sen måste jag söka KOMVUX när deras antagningar öppnar, ifall att. Det är en jäkla procedur detta, och jag har faktiskt inte en aning om det är det jag vill ens..

När ska jag lära mig att säga nej? Att sluta ställa upp jämt och ständigt? Att sluta ställa upp på allt som är så mentalt utmattande?
Jag känner mig som 100 nu. Jag är helt färdig. Resan hem från Örebro va en jäkla pärs också. Först stanna för att ladda mobilen (bilen gick väldigt ojämnt, så om det skulle hända nått så ville jag kunna ringa), sedan kylarvätskan och en bil son nästan kokar i mörka skogen, sen plocka upp folk. Jag va så jäkla trött på vägen hem att jag för första gången i mitt liv faktiskt trodde att jag skulle kunna somna. Det va första gången i mitt liv jag inte njöt av att köra..
Och vad gör jag? Jo inte åker jag hem, utan jag umgås med folk och drar till puben med dom. Nykter. Körandes. Utmattad. Jag väntade i över en timme på att kunna åka. Varför? Nästa gång ska jag tvinga mig själv att dra när jag känner för det. Inte när alla andra ska hem och behöver skjuts.

Jag har visserligen haft sjukt kul också, och fått mig många härliga skratt ikväll. Alla dessa tokigheter är helt underbara och har verkligen förgyllt min dag!
Däremot är jag i ett stort behov av en dusch nu, för jag har inte en aning om hur många fyllepussar jag fått i ansikte/hår/huvud idag. Alla pussas idag.. Och så många fingrar som har varit och kladdat i mitt hår. Jag luktar som ett helt jäkla a-lag nu utan att ha druckit en droppe själv.

Att folket sen sitter i bilen och tjafsar vem av dom som älskar mig mest var ju också ganska trevligt. "Nej, jag älskar Hannah mest". Tur att det va älska och inte hata. Trots all skit jag får utstå i väntan på dessa fulla människor så känner man sig faktiskt lite bättre när dom väl är gulliga.

Nu ska jag ta mig en dusch, och tvätta bort alla feta fingerkladd från håret (jag verkligen avskyr otvättat hår, och det är tusen gånger äckligare när 3 miljoner pers har varit och pillat i det). Efter det ska jag lägga mig på soffan, kolla ett avsnitt av Twin Peaks, och försöka få tag på den där John Blund!


Tack alla mina underbara vänner, även om ni är dryga ibland, för att ni förgyller mitt liv!

Min älskade vän iPhone bestämde sig helt plötsligt för att låsa sig och börja dryga med mig, jag lyckades stänga av han, väntade en stund, men sen när bag försökte starta han så vägrar han. Äpplebilden har varit framme i över 10 minuter nu och ingenting händer. Vad gör jag nu? Min dator är knas igen så jag kan inte försöka få igång telefonen via iTunes heller. Suck. Min iPhone är ju näst intill hela mitt liv. Måste jag börja bli typ normal nu, och umgås med folk på riktigt? Typiskt också!
Nu är jag faktiskt lite ledsen. Min näst bästa vän. Helt körd. Stackars dig, och stackars mig!

Tack iPad för att du håller mig sällskap istället!

Då börjar jag tydligen med två olika jobb på tisdag. Kul dag! Kul liv! På onsdag blir det möte med studievägledare, förhoppningsvis ansökan och snart start med Matte D, Fysik B, Kemi B och Biologi B, samt nattskift efter det. Efter det kommer det förhoppningsvis rulla på så, ett tag i alla fall. Total lycka nu!
För att vara en person som verkligen avskyr att planera, så ser jag faktiskt fram emot att ha ett fullspäckat schema varje dag!

Jag vet inte vad det är, men jag är bara så jäkla grym!


Alla är vackra idag, puss!

För första gången sedan jag slutade röka vaknade jag upp med ett röksug idag. Men det blir det inget med. Har jag gått så här länge (8 dagar bara) så ska jag fan fixa allt. Det är inte jobbigt heller, utan jag vart mest förvånad över att känna suget.

Jag funderade på en promme, men vädret är inte så lockande, så jag ska väl sitta här, och dryga, tills jag ska börja ringa runt!


Pussbanan!

Ibland vet jag inte hur jag gör, men på nått sätt löser jag alltid alla problem som uppstår. På nått sätt.
Jag har fortfarande en hel del att klara upp efter en väldigt utdragen situation, men nu ser jag tusen möjligheter för första gången på länge. Livet är allt bra bra!
Idag har jag dessutom tjänat ihop till 9 veckors snusande, utan att göra någonting typ. Jag har flyt idag! Synd att jag inte va i Örebro idag, för det hade nog inte kunnat gå annat än kalasbra!
Att bli erbjuden 500 spänn för att köra in folk till stan tyckte jag va på tok för mycket. Jag har inte samvete att ta så mycket, även om det inte drabbar någon fattig. Max 200 sa jag, det kändes mer normalt, fortfarande dyrt. Tur att jag bara körde och inte betalade. Men biljäveln (min lilla älskling) gick segt, jättetrögt. Han gillar inte att ha någon annan i bilen än mig, så är det bara. 6 pers tyckte han va på tok för mycket, så jag var tvungen att lova honom att vara ute och köra honom extra mycket, bara vi två, då blev han jätteglad igen och piggare än någonsin.
Tur att min far har beslutsångest och inte har bestämt sig än vad han ska göra i fordonsväg så jag och lille bilen kan dejta ett par gånger till. Jag har mardrömmar om när vi ska skiljas, när min lilla älskling ska lämnas tillbaka. Så många timmar vi har spenderat tillsammans dom senaste månaderna är nästan mer än vad en gravid kvinna spenderar med sitt barn i magen. Lille bilen älskar mig, det visar han varje gång vi är ensamma. Han sjunger högt för mig, han kör räser med mig, han värmer mig (speciellt mina isbitar till fötter), han sjunger så högt för mig att sätet vibrerar och masserar min rygg, han låter mig dra hur mycket jag vill i spaken, han tänder alltid på mig, han älskar mig, och jag älskar honom. Vi är bästa vänner!
Det är tragiskt, men jag har verkligen mer ångest över att skiljas från min lille vän än vad jag hade över att skiljas från R.. Det pirrar i magen varje gång jag ser min lilla bil, för jag vet hur roligt vi kommer ha tillsammans. Jag kanske borde sälja lägenheten och skaffa mig husbil istället? För jag skulle aldrig ha några som helst problem med att bo i en "bil".

Nu ska jag sova, det blev knappt nån pil, det blev istället bil, och jag har tusen (läs 9) samtal att ringa imorgon under massa tidiga och krångliga telefontider, så typ godnatt eller nått.


Puss på er alla fartdårar!

Det vart tydligen bara en snabbtur att kolla läget och ta beslut under eftermiddagen. Så imorgon förmiddag har jag ett slutgiltigt beslut i mitt huvud (förhoppningsvis).
Blir det fortsättning på det här innebär det att jag har optimala möjligheter att plugga. Vilket skulle vara perfekt. Om det nu är det jag vill?
Och nattskift, blir det nått så blir det natt för min del. Som jag har längtat! Få sitta vaken i tysta, stilla, mörka, underbara natten utan att känna att jag förstör hela min vardag.
På tisdag börjar jag även det andra jobbet, vilket innebär att jag kanske kommer köra (om det blir båda jobben) från 07:00-21:00, vilket är något jag har saknat så otroligt också. Få pressa sig själv dagen lång. Jag saknar 86-timmars veckorna från när jag jobbade i Exeter, då kunde man sova gött på nätterna.

Om det blir den här banan ett tag framöver, så är mitt mål att köra på, på båda jobben, ca 75% på ena och 50% på det andra, och slänga in fullt med kurser, så jag får mer behörighet än vad jag behöver och kan tjäna några meritpoäng, vilket innebär i princip 75% studier. Sammanlagt, skulle det vara tokunderbart. Vara upptagen konstant, bara kämpa sig igenom varje dag! Då mår jag bra!

Fast nu måste jag själv bestämma om det är det här jag verkligen vill? Det finns väl inget som tvingar mig att fortsätta i all evighet, men jag har en hel del tänkande att göra ändå!


Tavlan har knappt fått en enda minut den här veckan, så vi ska ta en dejt nu, och jag ska ordna tankarna under tiden.

Puss på er raringar!

Beställde jämt nyss nya flights till pilarna.
Äntligen har jag fått tag på några som jag har letat efter i flera månader. Nu kan jag knappt bärga mig innan dom är här. Hoppas leveransen går mycket fortare än när R beställde senast. Haha, jag är på superbra humör igen!

Nu ska jag kolla när söta Phil kastar, sen så ropar disken ganska högt.


Puss på er alla!

Idag kommer bli en sådär dryg och jobbig dag.
Massa måsten, massa saker att göra, troligtvis kommer R förbi idag också och det slutar aldrig bra. Osv. så innan den här dagen är slut vill jag bara förvarna er om att mitt humör troligtvis kommer vara i botten.

Nej, jag har ingen lust idag, men jag måste ju, nu eller imorgon eller på onsdag, eller när som helst.
Vi får se hur det blir, jag kanske börjar en annan dag. Jag kanske skiter idag och börjar på måndag.

Äh, orka.
Ha det bättre allihop!

För några veckor sedan började jag fundera på produktionstekniker, det är något jag skulle kunna tänka mig att jobba som, och trivas. Jag började fundera i banorna för menatronikingenjör igen, att man kanske ska ta steget in i studentlivet igen och plugga.
Nu, bara för att jag är intresserad så kommer det upp tretusen lediga jobb i varje stad jag kollar som produktionstekniker, en riktig jäkla bitchslap.

Så plugga igen? Eller inte? Med tanke på att jag behöver Matte D, Fysik B, Kemi B så är det ytterligare ett halvår innan universitetet. Alltså minst dryga 3,5 år innan jag skulle vara färdig. Skulle jag dessutom ta civilingenjör istället för högskoleingenjör så är jag uppe på 5,5 år! Då kommer jag att vara jättegammal. Halva mitt liv kommer att försvinna.
Nog för att det troligtvis kommer vara superkul, men jag har ett sug efter att få jobba så det skriker om det. Orkar jag vänta så länge?

Produktion, mekatronik, maskin, eller liknade, om någon vänlig själ kan fixa mig en examen och ett jobb inom det på en ögonblink skulle jag vara oerhört tacksam!

Idag for jag till sjukhuset för att hämta hem min kära mor som har varit där och utfört ytterligare tre ballongsprängningar, den fjärde sammanlagt. Mellan dom två kärloperationstillfällena så passade hon även på att få en brusten blindtarm och höga infektioner i magen.
Så nu tycker jag det är på tiden att min kära mor tar och lugnar ner sig med sina sjukhusvistelser, för jag vill inte att det ska hända henne något. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan min mor!? Eller om någon annan i min familj skulle råka ut för något för den delen heller.

Jag må vara vuxen och tillräckligt gammal och erfaren för att kunna ta hand om mig själv nu, men det finns inget bättre i världen än att få komma hem till mamma och få hennes hemlagade mat, ompysslande och hjälp och gåvor.
Om jag kunde skulle jag utan tveka ta smärtan min mor har fått utså, jag som är ung och pigg, men tyvärr så har jag inte den kraften.
Nu hoppas jag bara att mor blir bra och får själv ta det lugnt och ägna sig åt att må bra!


Jag älskar dig min underbara mor!