Mörker

Finns det nått så underbart som en stilla, stjärnklar och mörk höstnatt? Helt otroligt underbart. Hur mysigt som helst att vandra runt i (synd bara att jag har halvtrasiga fötter, för annars hade jag gått natten lång).
Att bara vara i mörker är rogivande. Man är både anonym och fri. Jag kan verkligen känna att jag lever. Och luften, den är ju helt fantastisk i stilla natten. Den luktar, smakar och är energifull.

Jag saknar verkligen att jobba nattskift, vare sig jag hade hangar eller linenatt. Det är faktiskt lite speciellt att åka till jobbet i mörker, ta rastciggen i mörker, att åka hem i mörker.
Synd att jag får sån jäkla ångest om jag beter mig som mina jämnåriga och sover bort halva dagarna, för annars hade jag bannemig aldrig gått och lagt mig före solens uppgång. Sömn är visserligen överskattat. Tråkigt. Ska vänja mig vid att klara mig på en timmes sömn per natt, himlens vad jag skulle hinna med massa skoj då!

Nu ska jag tvätta av min äckliga mascara, sätta mig med en filt på ballen, och sen köra en favorit i repris och lägga mig på soffan och sova.


Puss alla vackra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0