Flashback
Av att sitta och titta på en sån här fotbollsmatch, och ser många fina brytningar, vändningar, anfall och avslut (finns ju lite negativt ikväll i matchen, men det vill jag inte tänka på nu) så blir jag alldeles nostalgisk och tänker tillbaka på egna bedrifter. Den som ligger närmast just nu, och även är starkast, är min 180 som jag kastade för någon vecka sen.
Jag grämer mig nått ofantligt över att jag inte tog kort på denna första. Det hade varit kul att få ha kvar som minne! Men jag har i alla fall ölen (märkt 180) och pappret från matchen kvar.
Samtidigt som jag sitter här och skriver och tittar på fotbollen tänker jag tillbaka på hur det hände. Jag höll ett sånt högt tempo nästan hela den matchen att jag inte hade tid att reflektera över varje pil, utan dom bara kastades, och kastades utan minsta lilla paus. När jag kastade min 180 så förstod jag det inte förrän jag gick fram till tavlan. Jag såg ju att pilarna satt ganska bra samlat, men jag trodde att jag hade kastat 100, möjligen 140. Förstå glädjen i mig som uppstod då jag insåg att jag har gjort det jag har strävat efter så länge, det som alla dartsspelare jagar i början av sina karriärer.
Dessa tankar leder mig ju också vidare i funderingarna på hur nästa ska komma? Kommer jag kunna klara av att kasta 180's med min vanliga kaststil som är lite lugnare, då jag efter två pil inte klarar av att hålla nerverna i styr för den sista? Eller kommer jag bara att kunna kasta dessa 180's i de matcher där motståndaren hjälper mig att stressa upp ett extremt högt tempo?
Dessa funderingar kommer också sätta käppar i hjulen. Man får inte tänka för mycket på det, för då går det inte. Man måste hitta känslan. Känslan har jag, ibland. Jag måste dessutom lära mig att lita på den. Speciellt nu, då mina tankegångar förstör och faktiskt hindrar mig att utvecklas inom sporten.
En sak kan jag i alla fall säga, och det är att jag aldrig skulle ha kastat min 180 utan alla andra deltagare i Flamingo Dart Club som var där. För fy tusan så mycket jag har utvecklats genom att kasta mot dessa underbara människor, och det är verkligen dom som har pressat mig till alla mina bra prestationer och bra kasst! Så tack hela Flamingo, ni är helt underbara.
Usch vad svårt det är att skriva och kolla samtidigt!
