Falskhet
När är vi genuina? När är vi inte falska? Varför försöker folk ständigt vara någon annan?
Jag börjar tappa tålamodet och intresset för de människor som konstant försöker vara någon de inte är, och som konstant tar andras åsikter, och som konstant tar andra människors sätt att uttrycka sig på. Jag förstår heller inte hur man kan vara så patetisk att man inte är nöjd med sig själv och tror att livet och världen blir bättre av att man "härmar" någon annan. Dessa personer måste verkligen ha en skev verklighetsuppfattning. Det skulle aldrig falla mig in att använda samma uttryck som en kille jag är intresserad av, bara för att han ska tycka mer om mig. Och heller inte använda ett av mina vänners uttryck för att få folk att tycka om mig. Det kanske bara är jag, men jag ser igenom det, och en sådan vän är bara falsk. En sådan vän är inget värd för mig. Du tappar värde för mig just nu.
Vad är det med människan som gör att hon alltid försöker vara någon hon inte är? Är det vi medmänniskor som driver varandra till detta? Det är i alla fall lika löjligt. Stå upp för dina egna åsikter. Stå inte upp för varandra tycker bara för att du måste vara i centrum!
Har på senaste tid insett att jag verkligen överskattat många personer i min omkrets. De var inte alls så genuina som jag trodde. De var mestadels enbart falska. Ett falskt yttre och ett falskt inre.
Hur mycket påverkar den här falskheten din personlighet?
Ännu mer patetiskt är det med dessa killar, som faller för dessa tjejer som gör sig till. Som enbart delar åsikter och uttryck med killen för att de vill komma innanför hans byxor. Är dagens killar/män så blinda, så (ursäkta uttrycket) kåta, att de tar den mest tillgjorda och falska flicka de kan hitta? Eller är det spänning i det hela? Tar de henne enbart för att de aldrig vet var de har henne och vill leva lite farligt?
Jag ser igenom dina lögner, mer och mer. Och det stör mig så innerligt. Men vem är jag att avgöra om det är värt att förstöra allt det bra, för lite falskhet, lite klenhet, från din sida!? Du är klen, du är falsk, du är patetisk, du är omogen, du är ingenting för mig just nu. När jag tänker tillbaka så vet jag att jag har sett alla dessa sidor förut, men jag har envist intalat mig själv att det är bara en fas, det är oviktiga saker, det är ingenting att bry sig om. Men nu börjar du att gå lite för långt. Nu är DU ingenting som jag bryr mig om. Du är oviktig i mina ögon. Du har alltid slagits, kämpat, varit elak för att få stå i mitten, för att få vara bäst, för att få vara mest älskad. Men, nu försvinner du från min värld, du är inte värdig den längre. Och snart, snart, kommer alla inse, vem och vad du är, INGENTING! Du kommer att stå ensam kvar. Men jag bryr mig inte längre. Du har fått dina chanser, och du har sumpat dem, så många gånger! Nu finns du inte mer i min värld! Nu ser jag bara till folk som förtjänar att bli omtyckta, folk som är ärliga, folk som är sig själva.
I can tell that we are gonna be friends
Jag börjar tappa tålamodet och intresset för de människor som konstant försöker vara någon de inte är, och som konstant tar andras åsikter, och som konstant tar andra människors sätt att uttrycka sig på. Jag förstår heller inte hur man kan vara så patetisk att man inte är nöjd med sig själv och tror att livet och världen blir bättre av att man "härmar" någon annan. Dessa personer måste verkligen ha en skev verklighetsuppfattning. Det skulle aldrig falla mig in att använda samma uttryck som en kille jag är intresserad av, bara för att han ska tycka mer om mig. Och heller inte använda ett av mina vänners uttryck för att få folk att tycka om mig. Det kanske bara är jag, men jag ser igenom det, och en sådan vän är bara falsk. En sådan vän är inget värd för mig. Du tappar värde för mig just nu.
Vad är det med människan som gör att hon alltid försöker vara någon hon inte är? Är det vi medmänniskor som driver varandra till detta? Det är i alla fall lika löjligt. Stå upp för dina egna åsikter. Stå inte upp för varandra tycker bara för att du måste vara i centrum!
Har på senaste tid insett att jag verkligen överskattat många personer i min omkrets. De var inte alls så genuina som jag trodde. De var mestadels enbart falska. Ett falskt yttre och ett falskt inre.
Hur mycket påverkar den här falskheten din personlighet?
Ännu mer patetiskt är det med dessa killar, som faller för dessa tjejer som gör sig till. Som enbart delar åsikter och uttryck med killen för att de vill komma innanför hans byxor. Är dagens killar/män så blinda, så (ursäkta uttrycket) kåta, att de tar den mest tillgjorda och falska flicka de kan hitta? Eller är det spänning i det hela? Tar de henne enbart för att de aldrig vet var de har henne och vill leva lite farligt?
Jag ser igenom dina lögner, mer och mer. Och det stör mig så innerligt. Men vem är jag att avgöra om det är värt att förstöra allt det bra, för lite falskhet, lite klenhet, från din sida!? Du är klen, du är falsk, du är patetisk, du är omogen, du är ingenting för mig just nu. När jag tänker tillbaka så vet jag att jag har sett alla dessa sidor förut, men jag har envist intalat mig själv att det är bara en fas, det är oviktiga saker, det är ingenting att bry sig om. Men nu börjar du att gå lite för långt. Nu är DU ingenting som jag bryr mig om. Du är oviktig i mina ögon. Du har alltid slagits, kämpat, varit elak för att få stå i mitten, för att få vara bäst, för att få vara mest älskad. Men, nu försvinner du från min värld, du är inte värdig den längre. Och snart, snart, kommer alla inse, vem och vad du är, INGENTING! Du kommer att stå ensam kvar. Men jag bryr mig inte längre. Du har fått dina chanser, och du har sumpat dem, så många gånger! Nu finns du inte mer i min värld! Nu ser jag bara till folk som förtjänar att bli omtyckta, folk som är ärliga, folk som är sig själva.
I can tell that we are gonna be friends
Kommentarer
Trackback
