Sömnlös

Det verkar som att John Blund och jag har sagt upp kontakten. Jag vet inte varför, men han kommer nästan aldrig på besök längre. Och när han kommer stannar han bara en kortis, som gör att jag vaknar snabbt igen. Hosta, snuva, energibrist, hjärntänk, ryggont, halsont och lite annat smått och gott har skrämt bort John Blund helt. Det är så himla kul att vakna varje morgon och känna dig mer och mer sliten ju fler nätter det går.
Allt går i en ond cirkel nu.
Mitt liv försvinner. Det tynar sakta men långsamt bort.
Jag behöver vila mig. Jag behöver koncentrera mig på mig. Men hur?
Har massvis i skolan som jag borde börja ta tag i. Och i rummet. Och i huset. Och i livet. Och överallt. Det tar aldrig slut. Det är alltid något som måste göras. När kommer tid för min paus? 
Nu ska jag kila iväg och käka lite, sen är det dags att städa. Sedan ska jag ta en stol och ställa in i ducshen och sedan ska jag duscha länge, länge, och inte bry mig om någon annan än mig!


I thought you were my friend

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0