Jordan

Tror jag hade min första riktigt ordentliga panikångestattack. Det är svårt att beskriva, men jag vet verkligen inte vad som hände med mig. Och nu, efter denna incidenten så har jag börjat fundera, vilket i sin tur verkar till min nackdel.
Jag har kommit fram till att jag har kämpat jävligt hårt i mitt liv, sedan lyckats med mina mål för att senare misslyckas. Även detta är svårt att sätta ord på. Men så är det just nu. Allt som jag har gjort känns så himla bra, och ändå så fel.
Jag hoppas innerligt att detta jag upplevt nu är en fysisk åkokmma och inte en psykisk, för då har jag i alla fall möjlighet att fixa det själv. Dock har jag insett att jag måste ringa en viss person imorgon, för det här funkar helt enkelt inte längre, jag förstör mig. Jag blir inte bra..
Att dessutom ha fötter som konstant gör ont och som felar till det för mig, med denna huvudvärk, ryggvärk och återkommande förkylningar gör heller inte saken bättre. Nej, nu måste det bli förrändringar. För det här funkar inte längre. Vill kunna somna utan att ha ont, vill kunna somna överhuvudtaget..

Jag ska försöka somna nu. Jag måste upp tidigt och fixa allt. Jag måste sova. Vart är John Blund? Han är nog helt ärligt den sämsta vän jag någonsin haft. Han sviker mig alltid. Nej, det blir till att krypa ner och hoppas att utmattningen tar över tillslut, så att man faller iväg till drömmarnas land. Sovgott kära vänner!


I can only tell you what it feels like