Jamfa

består resten av min kväll av, den variant av jamf som är sådär riktigt hemskt tråkigt också. Kul va? Slösa bort massa rolig tid som hade kunnat ägnats åt småtomtar i snön som springer runt som vimsiga alfer. Men nej, istället ägnar vi den till skolan och lägger vårat verkliga liv på hyllan. Jävligt dammigt dessutom, tråkigt. Och jamfen får en inte riktigt att fungera som en människa heller. Känner mig som en främling i mina kläder och är inte helt hundra längre ens på vad en sko är. Jag vet inte vem jag är eller vad livet består av längre. Jamfen har psykist butit ner mig, och jag försvann väl för sisådär några timmar sen som en osynlig ande flygandes ut genom mitt just nu väldigt intressanta fönster.
Lite konstigt egentligen vad ett litet futtigt dataprogram gör med ens huvud. Det är ju nästan som ett spel, vilket vanligt spel som helst. Förutom att man måste vara fokusserad som om det här var OS-final eller nått liknande, annars fattar man ännu mindre av detta begåvade program och blir ännu mer psykiskt förstörd.
Livet är hårt som tekniker. "Vad gör jag hääär!?"
Nej, nu blire en paus med TV och energidryck, sen lite workout, och sen en dusch, och sedan, äntligen ännu mera pluggande och jamfande. När ska det här ta slut?
Så vi ses väl inte förrän efter mitt prov. Ha ett superduperbra liv fram tills dess underbara människor. Jag saknar er redan.
Och just ja, jag kommer hem på torsdag! Då ska jag leva Värmland igen och äntligen åter få se mitt kära och vackraste Hammarö, och sist och fortfarande minst min bäbus! Jag ska få träffa min lilla älskpälskade bäbis igen! :D:D

Come here


You know you love me ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0